Angrepp på den akademiska friheten
Visst vänder det sig i den politiska magen när man läser kursens titel. Men universitets utbildning skall inte tilltala politiken. Ja, inte ens tidningars ledarskribenter. Den skall stå fri från politiskt inflytande och blott följa den vetenskapliga kunskapens utveckling.
Ledarskribenten angriper kursen, utan att anföra bevis för att den är ett kvasivetenskapligt haveri. I ledarartikeln finns ingen presentation eller analys av kursens lärandemål eller kursens litteratur. Artikeln är en kritik av en kurs som skribenten inte tycks veta något om. Skribentens skrivande kan därför kallas kvasikritik.
”Bladets politiska ledare tycks anse att politiska skäl skall vara tillräckliga för att hindra ett universitets utbildning.”
Vad värre är, är att Bladets politiska ledare tycks anse att politiska skäl skall vara tillräckliga för att hindra ett universitets utbildning. Därmed ansluter sig Kristianstadsbladet till den strömning som finns, både i och utanför de akademiska lärosätena, som anser att politiken skall vägleda kunskapsproduktionen och kunskapsförmedlingen. Politiska målsättningar, som till exempel jämställdhet och hållbarhet, vill dessa politiska krafter penetrera akademierna med.
Detta är ett angrepp på, och utgör ett hot mot den akademiska friheten. Det är forskaren och den inomvetenskapliga debatten som avgör vad som är god forskning och vad som skall meddelas i utbildningen, oaktat om forskningens resultat tilltalar den dominerande makten.
”... jag anser, precis som till exempel en av samhällsvetenskapens giganter, Weber, ansåg om rasforskningen, att vi får se vad den kan åstadkomma.”
Själv ryggar jag förvisso tillbaka inför en del av den forskning som presenteras på Karlstads kurs. Men jag anser, precis som till exempel en av samhällsvetenskapens giganter, Weber, ansåg om rasforskningen, att vi får se vad den kan åstadkomma. Det är forskningens förmåga att vetenskapligt förklara mänskligt agerande och samhälle som avgör om den är kunskap, och därmed skall förmedlas på akademiska läroanstalter.
Jag får därför upprepa uppmaningen jag gav i Kristianstadsbladet för två år sedan (180226), att akademiska läroanstalter skall ” … leva vår akademiska frihet och meddela vetenskapliga kunskaper, i en anda av kritiskt tänkande, följande Upplysningens ideal, Sapere aude.”
Sven-Olof Yrjö Collin
Kristianstad
Petter Birgersson, ledarskribent, svarar
Sven-Olof Yrjö Collin gissar. Det kanske kallas akademisk frihet, vad vet jag. Självklart har jag läst kursens lärandemål och också länkat till dem i webbversionen av ledaren. Av dem framgår bland annat att begreppet "ras" återinförs i akademin: "Kursen ger studenten möjlighet att lära sig om relationen mellan ras, etnicitet och kön på en vardagsnivå och ger också studenten möjlighet att fördjupa sina studier om feministisk postkolonialism och kritiska rasstudier." Den högt profilerade läraren på kursen twittrar nöjt att "Sveriges första högskolekurs som explicit handlar om ras utifrån ett kritiskt ras- och vithetsforskningsperspektiv kommer snart att ges av Centrum för genusforskning vid Karlstads universitet."
Akademisk frihet hotas inte av att dra in skattefinansiering till kurser med utgångspunkten att det finns mänskliga raser. Det är helt fritt för alla individer att forska på sin kammare om vad de vill, som till exempel om hur skit in kan bli något annat än skit ut. Tvärtom försvaras den akademiska friheten av oss som står upp mot detta. Seriösa forskare borde resa sig mangrant mot att akademin kidnappas av sådan intellektuell smörja. Jag är förbluffad, illa berörd och förbannad över att flera akademiker angriper mig som vågar försvara akademin från denna besatthet vid pigment. Jag hoppas att alla klartänkta akademiker inte är för fega och rädda för att stå upp för forskning som är värd namnet.
