”Frågan är om vi har rätt utbildad personal”

En karatespark mot bibliotekschefen blev droppen. Nu gäller det att hitta en väg framåt när det gäller ungdomsgängen. Hårdare tag eller en anpassning efter nya förutsättningar i samhället?
Väktarnärvaro och kortare öppettider ska stävja stöket på biblioteket, där besökare och personal hotas med sexuellt våld.
Foto: Lasse Ottosson

– Ska jag suga av dig?

Anette Mjöberg, bibliotekschef, ger exempel på verbala mothugg från ungdomar när de blir tillsagda av personal och besökare att dämpa sig. Det handlar om ett hårt och respektlöst språk från ungdomar ända ner i 12-13-årsåldern, förklarar hon.

Oroligheterna har eskalerat en period. Vid ett Harry Potter-arrangemang för små barn gick stöket överstyr. Anette Mjöberg och väktare försökte lugna ungdomar som störde och blåste i visselpipa.

– Jag stod vid ingången när en kille helt plötsligt riktade en karatespark mot mitt huvud. Då fick jag nog.

I måndags meddelade biblioteket att man stänger tidigare på fredagar och att väktarnärvaron stärks.

Sedan dess har man haft möten med polisen, socialförvaltningen, Securitas, kultur- och fritidsförvaltningen och nämndens arbetsutskott.

Anette Mjöberg har även gjort en orosanmälan till socialen och en polisanmälan mot den sparkande pojken, som är i sina tidiga tonår.

– Personalen måste ha arbetsro. Medarbetarna är helt uttröttade.

Bibliotekschefen anser att Robin Gustavsson uttalar sig nedlåtande om personalen.
Foto: Andreas Örwall Lovén

På onsdagsförmiddagen är det lugnt på biblioteket. Birgitta Eriksson står bakom disken och spanar ut över lokalen.

– Det är färre besökare än vanligt och nästan bara herrar. Det kanske beror på uppmärksamheten det här har fått.

Hon arbetar i huvudsak på förmiddagar och mest i Tyringe, men pratar med sina kollegor.

– De mår inte bra och det finns några som kanske inte vill vara kvar. Jag hör även från låntagare att det ibland är hemskt här.

Senare på dagen dyker en väktare upp. Klockan närmar sig 15 och det är då ungdomar lämnar skolan och söker sig till biblioteket. Väktaren är vaksam utan att vara spänd. Det är hans första pass på biblioteket.

– Orolig? Nej, jag vet vilka de är.

Hur kan du veta det?

– De har själva skapat sig ett ansikte på stan.

Anette Mjöberg går en runda i biblioteket. Nej, de välkända ansiktena har inte dykt upp än. Det handlar om ett 20-tal ungdomar mellan 13 och 17 år, samt några äldre och en efterföljande svans.

– En del är så unga som tio år. Jag är rädd att de yngre lärs upp till ett tråkigt beteende av de äldre, säger Anette Mjöberg.

En kvinna i 40-årsåldern kommer fram och ber att få prata med bibliotekschefen. Hon vill berätta om en incident i måndags.

– Ungdomar stod och rev ned affischer när ett äldre par passerade. Kvinnan tog en bild med telefonen och då blev killarna jätteupprörda. Det här blir inte bra, tänkte jag, och gick mellan.

Kvinnan följde paret ut ur biblioteket. Där stod ett gäng.

– Jag ringde polis och väntade hur länge som helst, men jag kom inte fram.

– Du borde ha ringt väktare, säger Anette Mjöberg.

Kvinnan berättar att en dam på rullator var på väg in till Kulturhuset i samma skede.

– Gänget stod i vägen och rökte. De flyttade inte på sig, säger kvinnan.

– Det är förfärligt, suckar Anette Mjöberg.

Kvinnan avslutar med att berätta att hon inte längre vågar släppa av sin tonårsdotter till aktiviteter i Kulturhuset. Anette Mjöberg ber henne att skriva ned sina synpunkter och skicka till kultur- och fritidsförvaltningen.

– De äldre drabbas, säger kvinnan innan hon går, och tillägger:

– Det kunde ha varit ett farligt drag från damen att ta en bild.

Ungdomar är inte tysta utan engagerade och spirituella, vilket man måste kunna bemöta, anser Robin Gustavsson (KD).
Foto: Andreas Örwall Lovén

Under samtalet har det strömmat till allt fler ungdomar. Det är ett visst sorl. Akustiken i lokalen förstärker ljudet av prat och spel. Längs fönsterna intill Järnvägsgatan sitter Ayham Alghandour och Amjad Nofal. De tittar i sina mobiler och dricker Fanta Exotic.

– Vi vet att man egentligen inte ska dricka läsk här, ursäktar sig Ayham Alghandour.

Han berättar att han och kamraten väntar på tåget till Bjärnum.

– Vi föredrar att sitta här istället för att vara på stationen. Men vi är tysta.

Ayham Alghandour har själv upplevt stöket på biblioteket.

– Det händer ibland och det är tråkigt. På ett bibliotek ska man vara tyst och respektera de som läser eller studerar.

Har du sagt ifrån någon gång?

– Nej, då blir det kanske bråk. Jag överlåter det åt personalen.

Under veckan har flera politiker kommenterat händelseutvecklingen på biblioteket. En av dessa är Robin Gustavsson (KD), ordförande i socialnämnden.

Förslag som kameraövervakning och att porta ungdomar har kommit upp till diskussion, men Robin Gustavsson anser att det är fel väg att gå.

– Biblioteksmiljön har förändrats. Hur kan vi beakta det och anpassa oss? Ungdomsvärlden är inte som vuxenvärlden. Det är ingen lösning att fösa ungdomarna framför sig. Vart skulle de då ta vägen?

Är det inte viktigt att förmedla sociala koder till ungdomarna?

– Jo, det är det, men du kan inte begära att tio ungdomar ska vara tysta. Om unga är tysta är något sjukt. Unga är aktiva, engagerade och spirituella.

Robin Gustavsson (KD) fick unga att ta ner fötterna på biblioteket genom att bygga förtroende, menar han.
Foto: Andreas Örwall Lovén

Ska man kanske införa en tyst avdelning på biblioteket, precis som på tåget?

– Ja, varför inte? Vi får se problemet och lösa det. Då är frågan om vi har rätt utbildad personal för den verksamhet som ska bedrivas och utifrån de unga som är där idag. Man behöver någon som kan möta behoven och de grupper som finns på biblioteket.

Hur menar du då?

– Bibliotekspersonalen kanske är duktig på sin Strindberg men inte på att möta unga, som skolpersonal och fritidspedagoger.

Robin Gustavsson refererar till sin bakgrund som polis och ett spontant möte han nyligen hade med en grupp unga på biblioteket.

– De hade fötterna på bordet och jag slog mig ner hos dem. De var tveksamma men jag frågade om skola och fritidsintressen, byggde upp ett förtroende. Därefter bad jag dem att ta ner fötterna. Det gjorde de och gav mig tummen upp när jag gick. Det är att bygga tillit men också respekt.

Anette Mjöberg anser att Robin Gustavsson uttrycker sig nedlåtande om bibliotekspersonalen och deras arbetsmiljö.

– Vi har tre medarbetare som arbetar specifikt mot barn och ungdomar, men det är inte lätt att hantera olika gäng. Biblioteket är en miljö för alla, från 0 till 100 år. Det är inte ok att personal och besökare kallas hora och subba, och får sexuella hot, när de säger ifrån.

Under resterande fredagar i november kommer biblioteket att stänga tidigare, därefter ska insatsen utvärderas innan man tar ställning till hur man går vidare.

Mamman till den sparkande pojken har sökt upp Anette Mjöberg. Hon kom till biblioteket med sonen och bad om ett möte.

– Pojken säger att han inte minns händelsen och mamman mår dåligt. Hon upplever att hon inte får den hjälp hon behöver. Vi pratade en lång stund och det var ingen som hade lyssnat till henne på det sättet tidigare.

Anette Mjöberg är orolig för det psykiska välmåendet hos många av de stökiga ungdomarna. Ibland hittar personalen tramadol (narkotikaklassat läkemedel) i biblioteket.

– Det är hårda tilltal bland ungdomarna, även flickorna. Det finns en del vuxna män som inte heller tål en tillsägelse. Respekten finns inte längre och det är förfärligt.

Bad pojken om ursäkt?

– Nej.