Sista lyftet för Bjarne Öhrling

Att sparas bort efter 40 år i kommunal tjänst är inte lätt. Men den personliga krisen har gradvis ersatts av acceptans. Innan nyår kliver Bjarne Öhrling ut från sitt kontor i stadshuset för sista gången och nu ska allt summeras.
Ronja var nära att inte byggas sedan pengarna tog slut och politikerna vägrade skjuta till medel. Men sedan Sparbanksstiftelsen 1826 gått in med sponsring fick Bjarne Öhrling sitt vindskydd till slut.
Foto: Andreas Örwall Lovén

Det är strax före lunch den 14 november. En handfull personer med gula varselkläder håller på att baxa vindskyddet Ronja på plats med hjälp av en rejäl kran.

Ronja är kronan på verket i Bjarne Öhrlings senaste Hovdalaprojekt. Det var nära att inte byggas, sedan budget överskridits för de båda första vindskydden, Birk och Birka.

Men nu lirkas det in mellan björkarna i alla fall, som en symbol över Bjarne Öhrlings senaste - och kanske sista - seger.

Han dokumenterar frenetiskt med kamera och padda. Anletsdragen är spända. När vapendragaren och kommunekologen Lars-Erik Williams tar upp frågan om en plakett, mitt under den kritiska fas då Ronja ska sänkas ner på sin trägrund, avbryter Bjarne Öhrling honom mitt i meningen.

Han har redan bestämda uppfattningar om plaketten till sponsorns ära. Var, när och hur är frågor som till synes tillhör honom.

En dryg månad tidigare – i mitten av oktober – har Bjarne Öhrling sagts upp från sitt arbete på tillväxtavdelningen, efter drygt 40 år i kommunens tjänst.

Hur han mår är inget han vill prata om där och då.

I början av december är anletsdragen mindre spända. När han tar emot i stadshusets entré är det snarare en viss trötthet som präglar ansiktet.

Att inte längre få verka för sitt Hässleholm har varit smärtsamt för Bjarne Öhrling. Nu söker han vägar framåt, efter fyra decennier i kommunens tjänst.
Foto: Andreas Örwall Lovén

Det krävs en del övertalning för att förmå Bjarne Öhrling att öppna dörren till sitt kontorsrum, alldeles i hörnet av husets bottenplan. Han håller på att städa ut och det är ett omfattande arbete.

– Om du tror att det är stökigt nu, så ska du veta att jag är en hamster. Jag samlar på mig en kubikmeter grejer varje år. Men jag vet fysiskt ungefär var sakerna finns när jag letar efter dem, säger Bjarne Öhrling medan han böjer sig fram och rycker i luften framför en byrålåda.

En stor del är papper. Rapporter.

– Jag är analog. Jag måste ha papper för att ta in saker. Det är något som sitter i kroppen, kanske för att jag är dyslektiker.

Svårigheterna att avkoda språket har tidvis fått honom att känna sig ”störd”. Ibland har han funnit tröst i att läsa om, eller lyssna till, framgångsrika personer som är dyslektiker, berättar han.

– De tillhör väl de lyckade ”störda”, tänker jag. Det har kanske med social miljö att göra. Eller så är det ren tur.

Centrum i Hässleholm ska göras om inför 100-års jubileumet 2014. Christina Zoric Persson och Bjarne Öhrling guidar runt och visar var de största förändringarna kommer att göras.
Foto: Jörgen Johansson

Paradoxalt nog har dyslexin varit till gagn i hans arbete, som ofta skett i projektform.

– Jag kan komma med idéer, sedan kliver andra in och ändrar i mina utkast både språkligt och innehållsmässigt. Det skapar delaktighet och projekt är just en process för att komma fram till vad som är ”rätt” och funkar bäst.

Inför intervjun har Bjarne Öhrling haft en mängd uppslag och idéer, som den projektmänniska han är. Innerst inne skulle han nog vilja skriva reportaget om Bjarne Öhrling själv. Så att inget tappas bort eller blir fel. På Facebook skriver han: ”Slänger, sorterar, sparar och letar i minnenas kavalkad”.

Bjarne Öhrling, en gång utsedd till Årets hässleholmare, var involverad i Kulturhusets tillkomst och placering. Han var med och startade den dåvarande stadsfesten, FestivalDax. Han har fått 5 000 hässleholmare att ”kvittra” (fågelljud i mobilerna) när hans majestät konungen var på besök i stan.

Invigning av nya bostadsområdet Hassellunden. Bjarne Öhrling serverar bubbeldryck och kommunalrådet Lars Ohlsson talar.
Foto: Per Rosenqvist

Alltid med Hässleholms bästa för ögonen, alltid med en ambition att sätta staden och kommunen på kartan. Men ibland kan det väcka känslor att driva opinion inifrån stadshuset; att gå sina egna vägar.

Hur mår du nu?

– Först var det kris, nu är det ok.

Hur ser en kris ut?

– Då kan man inte sova. Man mår dåligt. Sedan hittar man en väg ur det. Men jag har inga mål, jag vet inte vad jag ska göra. Jag har varit i kommunens tjänst i nästan 40 år. En vardag är plötsligt över.

När han fick beskedet om uppsägning gick han igenom drygt 1 200 jobbannonser.

– Äh, skit i detta, tänkte jag. Sedan funderade jag på om jag jobbat för sista gången eller om det kan bli en nystart.

Vore det så illa att bli pensionär?

– Jag har vänner som längtat efter pension i tio år, men inte jag. Pensionera sig, varför då? Det har jag inte för avsikt att göra.

Vad är du mest rädd för att mista - socialt anseende eller lön?

– Bra fråga. Jag vet inte. Man kan klart förlora i anseende, status och lön, men jag drivs av nyfikenhet. Att få prova och utforska. Saker som inte skaver är ointressant.

Är du inte orolig för att ses som obekväm?

– Jag är van vid att det tvivlas, som med Trädhuset i Hovdala, Bodagarna och, nu, med vindskydden. Jag har nog inte bara gett wienerbröd utan även knäckebröd. Något att tugga på.

Märker du om du uppfattas som jobbig eller påstridig?

– Ja, ja, jag är ju socionom i botten, ha ha! När jag gick på socialhögskolan frågade en studiekamrat samma sak. ”Märker du hur de andra tar emot vad du säger, vad som händer i rummet?” Då började jag reflektera över det.

Hur är din relation till Lars-Erik Williams?

– Vi har ett underbart förhållande. Jag kan bombardera honom med frågor, vara på, på, på! Sedan kommer han dagen efter och säger: Det här tror inte jag på. Då börjar vi kompromissa, göra om och utveckla.

Bjarne Öhrling inför ett vandringsevent i Hässleholm.
Foto: Bosse Nilsson

Bjarne Öhrling tillfogar att han älskar konflikter. Man behöver inte bli ovänner eller vara oförskämd, utan mer tydliggöra var man står.

– Om man ser en stolpe är det lättare för folk att navigera utifrån det, istället för att helt plötsligt köra på stolpen.

Drivet är kvar in i det sista. Hovdalakomplexet har nominerats till Skånes arkitekturpris. Bjarne Öhrling ringer upp dagarna innan det ska presenteras för juryn. Han har grubblat mycket och tror sig nu ha knäckt koden för hur det ska visas upp, för att avgå med guldmedalj.

Hans intresse för besöksnäringen är omvittnat stort. När pjäsen Doktor Glas på Bjärnum Stadsteater utses till Årets kulturhändelse och Glada getens gårdsmejeri i Tyringe utses till Läsarnas favorit av Magasinet Skåne blir han jublande glad.

Bjarne Öhrling har fogat samman ett vandringssystem i Hovdalaområdet. Arbetet med de olika lederna har pågått i åratal. Målet är internationell uppmärksamhet till gagn för besöksnäringen.
Foto: Andreas Örwall Lovén

Ett par dagar efter intervjun i stadshuset är Bjarne Öhrling på besök i klassiska Bensonhuset, som renoveras och ska förvandlas till vinbar och krog. Entusiasmen är stor när ägaren Åke Johansson visar runt. Allt dokumenteras omsorgsfullt med paddan, precis som när Ronja lyftes på plats.

Vad kommer du sakna mest med ditt jobb?

– Kollegor som fått mig att växa och chefer som tillåtit mig att växa. Att vi gjort saker tillsammans. För Hässleholm.

Läs mer

Medan du sov

Medan du sov: Här är nattens händelser

Rattfylleri i Kristianstad. Polisens bombgrupp till Landskrona.

Hässleholm

Politiken måste hantera skenande bidrag

Utredning ska visa hur man kan hantera arbetslöshet.

Familj

Bankmannen som hittade hem i Bromölla

Man skulle kunna tro att rikedom har en särskild klang i Janne Bergströms öron, han som jobbat på bank i hela sitt liv. Istället är det rörelserikedom han predikar om och jobbar för.

Kristianstad

Protesterna gav resultat – nu kan Skånetrafikens priser sänkas

Vinslöv och Hässleholm är förlorare i det nya biljettsystemet.

Hässleholm

Nationella ”tågskolan” riskerar spåra ur – för dyrt tycker M

Politisk splittring kring kostnaderna.

Lista

Här är decenniets mest minnesvärda sporthändelser – plats 50–41

Folkfest, läktarbråk och straffdramatik.