Viltolyckorna lär minska kraftigt efter jul

Ett par viltolyckor per år och kilometer. Så har det sett ut längs delar av väg 21, mellan Hässleholm och Önnestad. Snart är sträckan säkrad, med 47 000 meter viltstängsel på plats.
Arbetsledare Henrik Krömmelbein inspekterar ett av de så kallade uthoppen längs sträckan. Här ska djur kunna motas bort från vägen, utan att kunna ta sig tillbaka.
Foto: Andreas Örwall Lovén

Strax utanför Önnestad, i gränsen mellan skogsbygd och slättland, laddar det tre man starka arbetslaget upp för att beta av dagens gärning, som motsvarar mellan 600 och 1 200 meter viltstängsel beroende på förutsättningar.

– Om solen skiner och alla är på gott humör så kan det bli upp emot 1 500 meter, säger arbetsledaren Henrik Krömmelbein, från TransNaval.

Han kikar ner på marken och finner spår av rådjur och vildsvin.

47 000 meter ska vara på plats den 20 december.
Foto: Andreas Örwall Lovén

PK Roads förarbete med att skapa en passage mellan väg och skog för staketarbetarna och maskinerna längs med väg 21 är omtyckt av djuren.

– Det är en perfekt farled. Längre bort såg jag avtryck efter älg, säger Henrik Krömmelbein.

Projektet att viltsäkra vägen mellan Vankiva och Önnestad påbörjades den 19 augusti. Sedan dess har man slagit ner drygt 12 000 stolpar med hydraulhammare.

Alexander Svensson, inhyrd från Svalex, rullar ut nät från rullen med hjälp av sin skogsmaskin. Sedan spänns nätet innan Akke Dawi och Eddie Sjöberg popnitar fast fyra klämmor per stolpe.

– Det som Alexander inte vet om nät är inte värt att veta, säger Henrik Krömmelbein.

Alexander Svensson och Eddie Sjöberg monterar hundra meter stängsel i timmen om det flyter på normalt.
Foto: Andreas Örwall Lovén

Och det finns en hel del att veta om viltstängseldragning.

Ju längre ner på nätet desto tätare maskor, för att smådjur inte ska kravla igenom. Är det gott om vildsvin i bygden måste man även ha ett så kallat böknät, ett nät som löper 60 centimeter från nedansidan av viltstängslet och in på marken för att förhindra att vildsvinet tar sig under.

På vissa ställen saknas viltstängsel. Det är så kallade uthopp. Under uthoppen finns en slags betongvägg, cirka 1,7 meter hög. Om djuret på något sätt har forcerat viltstängslet måste det finnas en väg tillbaka. Om djuret tar sig ner vid uthoppet, så går det inte att komma tillbaka på grund av betongväggen.

På andra ställen finns det självstängande grindar. Om människan behöver ta sig genom stängslet, så ska man aldrig tveka om grinden stängts.

Det är tre arbetslag, 14 mannar, som arbetar på olika sträckor. Många av dem har erfarenhet av stängseldragning i ett nyss avslutat projekt vid väg 23, Älmhult. Där följde nätet raka linjer men nu är det annorlunda.

Akke Dawi är en av fjorton personer som arbetar med viltstängslet längs väg 21.
Foto: Andreas Örwall Lovén

– Här slingrar stängslet sig, följer naturen, förklarar Henrik Krömmelbein.

Det gör arbetet en smula mer komplicerat, eftersom man inte kan spänna nätet alltför hårt men samtidigt inte heller för löst.

– ”Hur svårt kan det vara?” – tänkte jag i början. Men det är inte bara att dra nät, utan det krävs en viss skicklighet.

Längre bort längs väg 21 har David Prymon och hans helpolska team i princip avslutat arbetet vid Ignaberga. En kärvande växellåda i en bil gör att man har bekymmer att flytta maskinen till nästa etapp.

Det är här arbetsledaren måste kliva in och lösa problem.

– En stillastående maskin och sysslolösa medarbetare vill man undvika, så det gäller att planera, ligga ett steg före, säger Henrik Krömmelbein.

Det handlar om att få fram material i tid, räkna ut vilken maskin som ska användas i de olika terrängerna, fördela kompetens mellan de olika arbetslagen och ta beslut om att stänga av vägbanor tillfälligt och med så lite trafikpåverkan som möjligt.

En del av arbetet sker dessutom i vattenskyddsområde.

– Det är kontroller av maskinerna hela tiden, så att det inte blir läckage. När vi inte arbetar måste maskinerna köras bort, säger Henrik Krömmelbein.

TransNaval har haft flera stora viltstängselprojekt den senaste tiden och marknaden är långt ifrån mättad. Henrik Krömmelbein ser behov på många platser, inte minst i Skåne.

David Prymon och hans medarbetare har kommit från sydöstra hörnet av Polen för att arbeta med projektet.
Foto: Andreas Örwall Lovén

Vilken väg skulle du helst sett nätad?

– Vid Gårrö, mellan Arkelstorp och Ekestad. Där är alltid vilt. Vi som bor i närheten känner till det och kör i 60 kilometer i timmen fast det är 80-sträcka.

Efter besöket hos de polska medarbetarna i Ignaberga återvänder Henrik Krömmelbein till Önnestad. Från bilen kan han se att Alexander Svensson, Akke Dawi och Eddie Sjöberg har öst på bra.

– De sätter upp hundra meter nät i timmen i dag. Vi kommer nog hinna bli klara i tid.

Viltstängslet, 47 kilometer långt, beräknas vara klart den 20 december.