Fanny Lindau: Bussresan blev snarare en sagostund
En annan man försöker hjälpa honom att betala en biljett, men maskinen är trasig och vi kommer iväg lite sent.
Gubben går fram och sätter sig vid en annan man och de börjar prata, jag antog att det var vänner. Det pratade smått om olika ackord på en gitarr och jag började förstå att det båda har nog spelat instrument.
Gubbens resekamrat ser sedan sitt hus och går av bussen.
Efter en annan busshållplats stiger en annan man på. Han sätter sig framför gubben. Han hade hyfsat långt grått hår till axlarna och några ansiktsdrag som fick mig att tro att han var från Tyskland.
Gubben börjar prata om allt möjligt med den nypåstigna mannen. Han berättar att han är stolt över sin fru och alla sina barn. Hans dotter jobbar som sjuksköterska och han säger det med stolthet i rösten.
Hans glädje fick mig att le.
Jag kände en underbar känsla av hopp.
Jag vill också ha en familj i framtiden som jag kan skryta med eftersom jag älskar dem så mycket.
Det såg ut som att gubben hade varit med om många motgångar, men han såg bara lyckan och allt bra han som han har åstadkommit.
Han fortsatte berätta om sitt makalösa jobb som musiker. Han sa att han hade turnerat runt i världen, hade till och med varit i Kina. Han spelade blues och rock och hemma i hans hus väntade sju fina gitarrer på honom.
Själv går jag på ett musikgymnasium och när jag hörde hans resa blir jag väldigt nyfiken på min egen. Mannen som han pratade med förstod inte så mycket svenska, men det gjorde ingenting.
Gubben blandade sitt tal med både engelska och svenska som gjorde det lättare för den andra mannen att förstå honom. Gubben frågade om han kunde tyska och han sa ja. Då lyste han upp med hela ansiktet och tjöt till. Han blev så glad att han började få ur sig något på tyska.
Gubben visade sig kunna flera språk. Tyska, engelska, franska, spanska och svenska. “Jag lär mig allting från musiken”, sa han.
Under denna resa satt han och lyste upp en hel buss. Om jag skulle beskriva honom med tre ord skulle det vara speciell, öppen och glädjespridare.
Han har nog lärt alla i den där bussen en värdefull lektion.
Vi ska vara positiva, ge kärlek och glädje till andra och vi kommer få tillbaka allting så småningom. Vi ska inte se ner på våra liv. Varför ska vi se allt som dåligt när det finns så mycket bra saker i livet?
Hans ord, ansikte, utstrålning har fastnat i mitt minne och kommer stanna där ett bra tag till.
Den här mannen gjorde min dag hel.
Tack!
