Föreningen: Museet kan ha låtit en unik kanon rosta sönder
Sommaren 2017 gjorde systrarna Alva och Vera, då 11 och 9 år, ett spännande fynd som väckte intresse hos många. Mellan Revhaken och Snickarhaken i Åhus hittade de av en ren slump ett metallföremål som förmodligen legat gömt under sanden och sedan spolats fram av havet.
I samband med att det togs upp sa arkeologen Tony Björk, även om han inte var helt säker, att det troligtvis var en cirka 600 år gammal kanon och att den var i väldigt bra skick.
Även Regionmuseet Kristianstad visade intresse för fyndet. ”Det låter väldigt spännande och intressant. Vi har ingenting i våra samlingar av den här karaktären”, sa den dåvarande museichefen Barbro Melander när det begav sig.
”Flera sakkunniga bedömde så småningom att det inte var en kanon”Johan Dahlén, chef för avdelningen för kunskapsuppbyggnad på Regionmuseet Kristianstad.
Det var också museet som tog emot det senmedeltida föremålet. Nu har det gått över två år, men den förmodade kanonen finns inte att se i någon utställning. Anledningen: Regionmuseet tror inte att fyndet är någon kanon.
– Flera sakkunniga bedömde så småningom att det inte var en kanon, säger Johan Dahlén, chef för avdelningen för kunskapsuppbyggnad på Regionmuseet Kristianstad.
Vad var det för något då?
– Jag tror att det var ett rör, kort och gott, säger Johan Dahlén.
Andreas Vos från Åhus Maritima Sällskap är en av de som varit engagerad i fyndet och i traktens marina kulturmiljö i stort. Han är besviken på museets hantering av ”kanonen” och tror dessutom att deras bedömning är felaktig.
Föreningen har skickat bilder på fyndet till Mary Rose-museet i England, som anser att det kan vara ett unikt kanonfynd.
– De har världsexperter på området och vi går på deras utsaga, säger Andreas Vos.
– De tror att det är en ”swivvel gun”, en typ av relingskanon som användes på 1500-talsfartyg. Det finns bara några få sådana som man har hittat i Sverige. Det är ett rätt unikt fynd om det är en sådan. Även Johan Rönnby, professor i marinarkeologi, har sett bilderna och går på Mary Rose-museets initiala bedömning.
Att ett gammalt skeppsvrak har hittats precis i närheten gör fyndet extra intressant, tycker Åhus Maritima Sällskap som gärna hade velat ta reda på om dessa hör ihop.
”Den bara smulade när vi var där och tittade på den. Hade man bara lagt den i ett vattenbad så hade det lösts tillfälligt, det är synd att den ligger och rostar sönder.”Andreas Vos, marinarkeolog och medlem i Åhus Maritima Sällskap.
Johan Dahlén på Regionmuseet vet inte exakt vilka sakkunniga de har anlitat, men nämner Artillerimuseet i Kristianstad och ”ett dotterbolag till Sydsvensk Arkeologi”. Andreas Vos, som är marinarkeolog, är inte säker på att dessa har rätt kompetens.
– Artillerimuseet har aldrig sett en så gammal kanon i korroderat tillstånd. Sydsvensk Arkeologi har jag själv jobbat för och de har inga fast anställda marinarkeologer. De har kanske inte sett något liknande och då är det svårt att bedöma vad det är för något, säger Andreas Vos.
Han kritiserar också hur Regionmuseet har hanterat ”kanonen”. Enligt honom har de inte röntgat föremålet för att ta reda på hur det ser ut invändigt. De har inte heller konserverat fyndet inför bedömning, säger han.
– Här tar man upp ett korroderande järnföremål och bara lägger det på en pall. Den bara smulade när vi var där och tittade på den. Hade man bara lagt den i ett vattenbad så hade det lösts tillfälligt, det är synd att den ligger och rostar sönder. Fyndet hade behövts undersökas noggrant då det ligger nära ett vrak ifrån senmedeltiden.
Johan Dahlén från Regionmuseet säger så här om kritiken:
– Vi samlar inte på oss saker som experter sagt inte är något. Då skulle museet bli fullt. När vi har fått samstämmiga uppgifter från fler sakkunniga om att det inte är en kanon kan vi inte spara den.