1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Spanchefen i Rickarum som sprängde Gubbligan

Tommy Börjesson är Tollarpssonen som slutade köra bröd för att bli polis. Drygt 30 år senare tycker mannen som fångade in Gubbligan fortfarande om att åka in till stationen. ”Jag är stolt över mitt yrke”, säger Börjesson.
Tommy Börjesson gick ut polishögskolan 1984. Till Rickarum flyttade familjen 1999. ”Här är fantastiskt. Byn är lagom stor och alla känner alla samtidigt som man får vara i fred.”
Foto: Annelie Worgard

Det tog fyra samtal till Tommy Börjessons fru och ett till honom själv för att få till en intervju. Han ville först inte. Egentligen inte nu heller.

– Jag har synts så mycket i media. Dels med fotbollen, dels med Gubbligan. Jag tror folk är trötta på mig.

Men jag skriver att du ställer upp motvilligt.

– Ingen kommer tro dig.

Vi ska återkomma till poliskarriären. Först tillbaka till början. Tommy Börjesson växte upp i Tollarp. Idrottsintresserad i allmänhet, och av fotboll och handboll i synnerhet. Skolan fick inte lika mycket kärlek.

– Jag gick bara ut grundskolan. Sen började jag jobba på Favör.

När han rundade 19 år läste han in gymnasiebehörighet via Komvux. Efter det körde han bröd.

– Men jag tänkte ”nej, det är ingen framtid”. Och då hade jag träffat Maria som pluggade och tyckte det var roligt. Så jag kände mig lite tvungen att göra samma.

Han sökte vitt och brett. Maria minns hur snacket gick.

– Jag sa till dig att du är en vänlig själ. Och att du hade behövts inom polisen.

– Det kommer inte jag ihåg, säger Tommy.

Han flyttade till Stockholm och började på polishögskolan. Boendet hittades hos en gammal polis. Men han flög hem varje helg för att spela fotboll och handboll för Tollarp.

Poliskarriären började i Malmö, paret flyttade dit när Maria fick jobb på häktet. Efter aspirantperioden blev han först kvarterspolis på Möllevången. Anekdoter från sin tid som ung polis är många. Som när de skulle mäta ifall uteserveringarnas markiser höll rätt höjd.

– Vi hade en polis som var 2,02 meter. Om han kunde gå raklång under markisen så blev det inga böter. Så vi tog aldrig med något måttband, vi tog med honom.

Tommy Börjesson och Maria Skölling kände till varandra från skolan i Tollarp. Under lussevakan i Åhus 1976 slog det gnistor. Sedan dess har de varit ihop.
Foto: Annelie Worgard

Han fick en rad olika roller inom polisen i Malmö innan paret fick sitt första barn i början av 90-talet. Tommy och Maria hittade ett gammalt hus i Hörby som de renoverade samtidigt som Tommy jobbade på Säkerhetspolisen.

– Det var under kriget mellan Irak och Kuwait. Jag hade en hel del övertidstimmar under den tiden. Man misstänkte att Saddam Hussein hade spioner i Sverige.

Hade han det?

– Så kan det säkert ha varit.

1999 kände paret att de ville flytta närmare hemtrakterna. De hittade huset i Rickarum där de fortfarande bor.

– Vi föll för huset direkt, säger Maria.

Tommy började jobba i födelsebyn Tollarp.

– Där jag själv en gång gjorde alla mina bus.

Ett par år senare får han möjlighet att söka jobbet som ungdomsutredare i Kristianstad.

– Det var fantastiskt roligt. Kristianstad är precis lagom för att kunna göra sig känd som polis. Många av småbusarna som växte upp har jag haft att göra med.

Men jobbet hade också sina baksidor. Att få se ungdomar på glid. Som återkommer gång på gång. Maria har många gånger mött sin man efter en tung arbetsdag.

– Ofta kom han hem och sa ”vi borde ta hand om den här killen”.

Du verkar ha haft fin kontakt med ungdomarna?

– Med ungdomar handlar det om tillit. De får gärna lura dig, men de måste känna att de kan lita på dig.

2007 kom en helt ny tjänst som han hade väntat på: Spanchef. Många sökte, Tommy fick det.

– Spaningsavdelningen är hjärtat i polisverksamheten, det är kring den som mycket cirklar.

Han fick chansen att bygga upp en verksamhet från grunden.

– Jag rekryterade sex unga, hungriga, intresserade poliser. De kunde jobba dygnet runt. Jag bara ringde och sa ”nu är det dags” och de kom direkt. Spanare är så speciella. De ställer upp på vilket jobb som helst. Sa jag att de skulle gräva ner sig i en dynghög för att få bästa möjliga spaning så gjorde de det.

Okej, då närmar vi oss fallet med Gubbligan?

– Ja.

Maria suckar:

– Har du en vecka?

Tommy ignorerar kommentaren och drar igång. Tillsammans med kollegan Peter Hansson har de hållit många föreläsningar om hur han ledde arbetet med att spränga Gubbligan. Bara en bråkdel får plats här.

Men en sak är klar. Tommy Börjesson kommer sannolikt inte få en större fjäder i hatten än när han lyckades sätta dit de tre ökända bankrånarna som gick under namnen ”Nisse Pistol”, ”Sprängaren” och ”Stockholmarn”. Landets kanske sista riktiga rånarliga.

Trion hade härjat i södra Sverige i flera år. Trots namnet Gubbligan var de allt annat än skruttiga. De var yrkeskriminella som inte drog sig för att använda vapen.

Strax efter klockan 18 den 13 september 2010 fick polisen larm om att någon slog med en slägga mot en uttagsautomat i Broby. Det visade sig dock inte vara så, utan ett bankrån. Rånarna kom undan med en halv miljon.

I utredningsarbetet knackade polisen dörr. En polispatrull kom hem och skrev ett förhör med en man som hade gjort en observation utanför Broby.

– Klockan 14 samma dag hade mannen kört ut från sin lilla grusväg. Då kom det en bil bakom honom. Han körde in till kanten och tog registreringsnumret eftersom han vill veta vem som körde på hans väg.

Tommy läste förhöret och gjorde en slagning på numret.

– Den visade sig stå på en av de tre dömda. Jag kände direkt igen namnet. En gammal boxsprängare från Malmö.

Vad tänkte du då?

– Att det kunde inte vara en slump. Och jag hatar slumpen.

Tommy Börjesson och kollegan Peter Hansson jobbade upp fallet till en sådan grad att de fick ansvaret att leda polisarbetet.

I ett av landets största spaningsärenden någonsin lyckades polisen kartlägga trion i väntan på att de skulle slå till nästa gång. Via avlyssning hade de stenkoll på vad ligan pratade om. Inte oväntat nya rån.

– Vi kunde höra att de visste att vi jagade dem, men de visste inte att vi hörde på när de sa det.

En katt-och-råtta-lek. Och Börjesson och Hansson jobbade dygnet runt i två månader.

– Han gick på adrenalin, säger Maria som bad sin man att ta de nattliga samtalen utanför sovrummet.

Den 15 december slog polisen till på tre olika ställen i Sverige och grep alla tre.

– Sprängaren tog vi när han försökte sälja ett släp i Höör. Nisse Pistol satt i långkalsonger i en stuga i Röke när pikén stormade in. Sprängaren tog man i Stockholm. Insatsstyrkan var bra sugna på att klippa dörren men jag sa ”vänta, han har en hund och går ut snart”. Så blev det också.

Gubbligan dömdes till långa fängelsestraff för en handfull rån och förberedelse för grovt rån.

– Sannolikt utförde de många fler, men det måste också bevisas.

Varför hade ingen tagit dem tidigare?

– Domaren frågade mig det också. Jag svarade att de aldrig hade varit i vårt polisområde, sa Tommy på skämt.

Efteråt uppstod en saknad hos Börjesson.

– Jag antar att fotbollsspelare känner samma sak när VM är över. Fast jag kunde vara med på alla rättegångsdagar i tingsrätten och hovrätten, så jag fick njuta av det lite till.

Vad känner du när du tänker på fallet?

– Att jag aldrig kommer att ha så roligt igen.

Efter Gubbligan gick Tommy Börjesson tillbaka till att vara vanlig spanchef. Ett jobb som sedan försvann i den nya polisorganisationen som genomfördes för några år sedan.

– I dag är jag är operativt ansvarig för utredningsarbetet i vårt polisområde.

Nu är du 59, vad säger du om ditt yrkesval, var det rätt?

– Ja, jag har haft tur. Man säger man man ska göra en riktningsförändring efter sju år, men jag har inte behövt byta jobb för att behålla gnistan. Och jag är stolt över mitt yrke.