Annons

Björn Larsson viskar hemligheter till läsaren

Björn Larsson skriver om ursprung och hemligheter i en lågmäld roman som borde bli obligatorisk läsning för alla. Annika Koldenius Wall har läst.
Publicerad 4 oktober 2018
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Björn Larsson skriver med en fantastiskt lågmäld och saklig prosa.
Björn Larsson skriver med en fantastiskt lågmäld och saklig prosa.Foto: Euro Rotell

När Martin Brenners mamma Maria dör blir han kontaktad av en advokat som har något att berätta. Det visar sig att Martin inte är den han trodde att han var. Mamman heter inte alls Maria utan Gertrud, och så länge Martin funnits har hon dolt sitt ursprung och sin livshistoria av rädsla för vad som skulle kunna hända om deras rätta identiteter hade blivit kända. Martin berättar varken för sin fru eller sin dotter det han fått reda på, för han anser att hemligheten om hans egentliga identitet är hans egen – han är ju den han alltid har varit, inte kan något plötsligt avslöjad hemlighet ändra på det.

”Björn Larsson faller aldrig i fällan att bli sentimental eller svulstig i Martin Brenners berättelse”

“Brevet från Gertrud” är en roman som knyter an till den stora omvälvande frågan kring vad som är ens identitet – kan man välja bort sitt ursprung, har man rätten att själv välja vem man är, eller kan någon annan kan bestämma vem man är på grundval av vissa faktum. Men romanen resonerar också kring hur ens identitet påverkar hur omvärlden ser på dig, och tvärtom – hur ens identitet påverkar hur man ser på omvärlden. Att Martin Brenner arbetar på ett DNA-laboratorium som forskare, och dessutom intresserar sig för styrkeförhållandet mellan arv och miljö, gör att han undersöker sin nya identitet mycket metodiskt. Det ger romanen en saklig och vetenskaplig ton som jag tycker mycket om, och Björn Larsson faller aldrig i fällan att bli sentimental eller svulstig i Martin Brenners berättelse.

Annons

Jag hoppas att alla som läser “Brevet från Gertrud” kommer ställa sig samma fråga som Martin Brenner tvingas göra: ”Vem är jag? Vad skulle hända om det visar sig att det jag trodde var sant om mig själv, i själva verket är en helt annan sanning?” Romanens Martin Brenner vägrar envist att avslöja sin hemlighet och vill tro att den inte ska ha någon betydelse. Men efter något år så råkar han försäga sig på en internationell forskningskonferens inför stor publik. Och medan han sitter på den långa flygresan hem, sprids nyheten via digitala medier. Något som får katastrofala konsekvenser för både honom själv och hans familj.

”Att viska kan nämligen ibland vara mer effektivt än att skrika högt om man vill få människor att lyssna.”

Vilken är då Martins hemska hemlighet? Jo, han råkar vara född i en religion som många människor älskar att hata. Det är inte värre än så. Och ändå har det så stor betydelse. Jag tycker att “Brevet från Gertrud” borde bli obligatorisk läsning för alla. Björn Larsson skriver med en sådan fantastiskt lågmäld och saklig prosa, en sådan där prosa som jag först tycker är kanske lite för enkel, men som jag efter ett tag älskar just för sin lågmäldhet. Att viska kan nämligen ibland vara mer effektivt än att skrika högt om man vill få människor att lyssna. (Fast egentligen vill jag faktiskt bara skrika högt: Vad är det med människor! Varför måste vi hata? Kan vi inte bara älska varandra fördomsfritt och bara skita i vilken religion vi har, vilket folkslag vi tillhör, vilken nation vi tillhör, vi är alla människor, har alla ögon, händer och passioner. Men jag är väl lika naiv som Martin Brenner i min önskan att ursprung och religion inte ska spela någon roll för hur vi ser på varandra.)

Annika WallSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons