Långsam och ständigt närvarande spänning
Våroffer
Författare: Anders de la Motte
Förlag: Forum
genre: Deckare
Våroffer” tar liksom dess föregångare ”Slutet på sommaren”, ”Höstdåd” och ”Vintereld”, sitt avstamp i familjehemligheter och händelser i det förflutna. Thea Lind är läkare och flyttar till den skånska landsbygdsorten Tornaby tillsammans med sin man David. Efter flera års utlandstjänstgöring har hon efter sviterna av ett bombanfall bestämt sig för att anta den betydligt lugnare utmaningen som distriktsläkare i det lilla samhället. David är född och uppväxt i Tornaby och som hemvändare ska han nu starta restaurang i slottet i byn. Allting verkar vara perfekt planerat och Thea tvingar till en början tillbaka de stråk av tvivel som ibland ansätter henne.
”Thea kan inte frigöra sig från tankarna på flickan och de mystiska omständigheterna kring henne – vad hände egentligen och vilka var inblandade?”
Snart börjar Thea uppmärksamma saker i byn. Alla som hon lär känna verkar bära på en gemensam hemlighet som de inte vill dela med sig av och inte minst David verkar påverkad av ett mörkt förflutet. Sakta börjar ett nät av tidigare händelser forma sig; Thea hittar spår från en tragisk händelse på Valborgsmässoafton 1986 då den sextonåriga Elita Svart hittades mördad. Thea kan inte frigöra sig från tankarna på flickan och de mystiska omständigheterna kring henne – vad hände egentligen och vilka var inblandade?
Precis som i de la Mottes tidigare årstidsdeckare slår det förflutnas händelser an en sträng hos huvudkaraktären och leder till att egna minnen kommer upp till ytan. Thea blir tvungen att ställa sig frågor om varför hon påverkas i så hög utsträckning av ett gammalt mord. Hon utmanar alla nya relationer hon lyckats skapa sig i byn genom att vara frågvis och envis. Att hon inte ger upp och låter det förflutna vara begravt gillas inte och snart inser hon att hon lever farligt – inte ens David går att lita på.
”Detaljrikedomen, det långsamma tempot och Theas fundersamma pusselläggande ger berättelsen karaktär och skapar en fin helhet.”
De la Motte visar precis som tidigare sin styrka i form av insiktsfullhet och detaljrikedom. Våroffer består av ett rikt och väl gestaltat persongalleri och beskrivningarna av olika situationer i otäcka omgivningar får håret att resa sig och undertecknad att undvika kvällens sista toalettbesök av rent obehag. Historien byggs upp i maklig takt men med en ständigt närvarande och underliggande spänning. Detaljrikedomen, det långsamma tempot och Theas fundersamma pusselläggande ger berättelsen karaktär och skapar en fin helhet. Besvikelse väcks därför i slutet då de la Motte låter upplösningen dundra fram i rasande fart genom överdrivet dramatiska och mer eller mindre orealistiska händelser. Det är helt onödigt eftersom intrigen bär sig själv och hade klarat sig galant ända fram till slutet utan överdriven dramatik.
