Annons

Poliser i gotländsk skräck

Maria Grund kan skriva och berätta så att inga longörer uppstår. Men har hon inte blandat in väl mycket i sin kriminalintrig? undrar recensenten Bengt Eriksson.
Skräck • Publicerad 5 juni 2020
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Maria Grund är aktuell med debuten ”Dödssynden”.
Maria Grund är aktuell med debuten ”Dödssynden”.Foto: Modernista

Dödssynden

Polis- och skräckroman

Författare: Maria Grund

Förlag: Modernista

Maria Grund debuterar med en polisroman som hon fyllt till brädden. Miljö: Gotland. Fast ön får vara anonym och jag förstår det, annars kunde författaren ha fått uppretade öbor på sig. De utredande poliserna är två, bägge kvinnor och båda med privatliv där de förstås jagas av demoner. Senare tillkommer ännu en kvinnlig polis (dock utan demoner, så här långt).

En ung kvinna har dränkt sig, en äldre kvinna hittas brutalt knivmördad och hennes make är försvunnen. Så börjar det men det är just bara början. Händelserna hör givetvis ihop. Dessutom ingår sju barn i historien, några redan märkta av sina unga liv, mammor som inte klarar av att ta hand om barnen, fosterhem, katolska präster, religiösa spel med dödsmasker, sexuella övergrepp, exorcism, en konstnär – känd för sina skräckmålningar – som är död fast hon lever samt en pyroman och mordbrännare, den sistnämnde dock utanför huvudintrigen.

Annons

Överfullt? Jo, det tycker jag. Samtidigt som hon kan skriva och berätta, inte minst driva på en historia så att inga longörer uppstår. Och det finns ju läsare som vill ha så här händelsefulla och fantasirika deckare. Till exempel alla ni som gillar Stefan Ahnhems våldsamt överdrivna polisthrillers, kan han vara en deckarförebild?

”Dödssynden” är säkert blott första titeln i en serie polis- och skräckromaner om och från Maria Grunds anonymiserade Gotland.

Bengt ErikssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons