1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Skönhet, våld, kropp och kärlek

Att läsa Leif Holmstrands poesi är att träda in i ett lyriskt universum som tycks verka på helt egna premisser, skriver Naima Chahboun.
Foto: Privat

Herrarna och djuren

Lyrik
Författare: Leif Holmstrand
Förlag: Albert Bonniers

Leif Holmstrand (född 1972) är en av Sveriges mest produktiva poeter, dessutom verksam som konstnär och musiker. I sin senaste diktsamling, ”Herrarna och djuren”, fortsätter han att utforska teman som skönhet, våld, kropp och kärlek.

Boken blandar vad som utger sig för att vara What’s App-meddelanden på engelska med diktsviter på rimmad vers och fotokonst. Meddelandena, som är försedda med datum och klockslag, börjar som enkla rader från en försmådd och undrande älskare. Snart övergår de dock i utsagor som sår tvivel om syfte och sammanhang, och luckrar upp gränsen mellan avsändare och mottagare. Dubbeltydigheterna som uppstår illustrerar kärlekens svikna löfte om ömsesidig förståelse och reser frågor om relationen mellan autenticitet och konstruktion.

I diktsviterna förenas en skir, nästan överspänd skönhet med kliniska betraktelser av kroppen och en stundtals brutal klarspråkighet. Rimmen och versmåtten skänker en lekfull ton till en i övrigt allvarstyngd och våldsam skildring av kärlekslivets lust och lidande.

Att läsa Leif Holmstrands poesi är att träda in i ett lyriskt universum som tycks verka på helt egna premisser. Det är dikter som uppvisar en ovanligt stark integritet, en sorts tillvänd bortvändhet som bjuder in just genom att avstå från att lägga tillrätta. Det dunkla tillåts förbli dunkelt, samtidigt som frånvaron av förklaringar skapar en intimitet i tilltalet. Resultatet är en på gång känslomässigt drabbande och intellektuellt utmanande dikt.