Även statens pengar är skattebetalarnas
Liksom många andra kommuner har Hässleholm problem med höga kostnader för ekonomiskt bistånd. För 2019 budgeterade socialförvaltningen för ett totalt stöd på 42,6 miljoner kronor men landade på drygt 55 miljoner.
Försörjningsstöd som kan kopplas till nyanlända utgör drygt en tredjedel av kostnaderna. "Vi räknar med att 75-80 procent behöver försörjningsstöd efter etableringsperioden och då rakar kostnaderna i höjden för kommunen", sa Thed Carlsson, verksamhetschef på socialförvaltningen i augusti (14/8).
För att minska kostnaderna har tjänstemännen kommit på den finurliga lösningen att i stället för att arbetslösa får kommunens försörjningsstöd ska de steg för steg flyttas till a-kassan via tidsbegränsade kommunala jobb där huvuddelen av lönen betalas av staten. Politiskt beslut om saken kommer i maj.
Men är problemet därmed ur världen? Nja. Det kanske blir finare siffror i en offentlig budget – men samtidigt tristare siffror i en annan. Subventionerade jobb betalas trots allt via staten, och även om dryga tio procent av a-kassan kommer från medlemsavgifter är det främst staten som betalar även den. Och vem från statens pengar ifrån...?
Just det. Skattebetalarna.
Tjänstemännen har även föreslagit att kommunen ska betala lön för "jobb" för dem som inte har klarat Svenska för invandrare, SFI, så att elever som har misslyckats istället bli föremål för arbetsmarknadsinsatser som lönebidrag och nystartsjobb, med en beräknad lön på 19 500 kronor i månaden.
Finurligt, finurligt...
Även andra kommuner har använt sig av liknande kreativa lösningar. I Borås har man erbjudit bidragstagare en slags aktiv arbetsträning. "Vi har statsbidraget för en åtgärdsanställd, och den sista biten betalar kommunen. Men den kostnaden är lägre än försörjningsstödet, så det genererar ett plus", berättade förvaltningschefen Dag Forsström stolt (DN 11/12).
Åmåls kommun anställde nyligen 100 personer som levde på ekonomiskt bistånd i syfte att de skulle få rätt till a-kassa.
Risken med att lokala politiker kan snabbfixa sina ekonomiska kriser – genom helt enkelt att skicka kostnaden till skattebetalarna på en annan nivå – är att grundproblemet inte blir hanterat, samt att notan för dem som betalar ändå blir densamma, eller större.
Kringelkrokiga bidragskaruseller är inte långsiktigt hållbara. I stället måste de nyanlända som inte kan språket pressas hårdare att lära sig, arbetslösa måste utbildas inom bristyrken och det behöver vara tydlig skillnad i inkomst mellan att ha ett arbete och att leva på bidrag.
Långt ifrån alla migranter kommer att få jobb i ett land som Sverige. Har man extremt låg utbildning och är analfabet krävs orimligt mycket för att platsa på en högkvalificerad arbetsmarknad där starka fackföreningar håller lönerna uppe.
Men kraven måste ändå höjas där det går, och integrationen måste hanteras seriöst på nationell nivå och inte av lokalpolitiker med egna agendor.
Carolin Dahlman
.
.
