Carolin Dahlman: Carolin Dahlman: CSN ska inte sponsra vänsterfeministers propaganda
I kursbeskrivningen för den terminslånga "Feminism & Gestaltning", som under en tid erbjöds av Sundbybergs folkhögskola, står det: "Är du arg över orättvisor? Längtar du efter verktyg för att förändra samhället?"
Kursen riktade sig "till dig som är intresserad av feministiskt förändringsarbete".
En av lärarna, Johanna Hillerbrand Rune, förklarade att hon trodde att kursen passade den som vill utforska hur vi kan använda konstformer som "politiska verktyg". Vidare menade hon att man kursen kunde ge "en grund att stå på för att hålla på med aktivism".
Arg? Förändra samhället? Aktivism? Politiska verktyg? Folkhögskolan försökte inte ens maskera sina ambitioner, att här skulle minsann inte bara kunskaper och fakta läras ut, utan dessa skulle även användas för ett visst syfte, i en viss riktning. Studenterna skulle dessutom redan innan kursstart vara upprörda och i behov av att späda på sin ilska under några månader.
Vänstervridningen var tyvärr inte svårupptäckt.
När kursen startades var en av lärarna Felicia Neergaard Mulinari, som under många år hade varit aktiv i Ung Vänster. Centrum för marxistiska samhällsstudier tipsade om kursen i sitt nyhetsbrev, vilket inte behöver betyda att den lär ut marxism, men är intressant.
Inför att kursen startade 2018 skrev poeten Athena Farrokhzad på Instagram "Sök alla som vill skriva och krossa patriarkatet", vilket stolt kopierades på kursen eget Instagram med kommentaren "Känner du någon som längtar efter en annan framtid" (2/2 -18).
Krossa patriarkatet alltså. "Krossa" är ett hårt och oroväckande ord när det kommer från Farrokhzad, som är för allt antifascistiskt våld. Och vad är patriarkatet exakt? Nåväl. Folkhögskolan hejade på.
"Utmana rasismen och patriarkatet", skrev man i januari 2019. "Hur ska vi göra motstånd i en tid som denna? "Tillsammans utforskar vi kamp, kunskap och kollektivet".
På en bild poserade studenter med plakat med texter ”Klimatet före vinsten” och ”Kill the patriarchy”. På en annan vädjade skolan om fler studenter med texten: ”Hur återskapas klassorättvisor? och hur ska vi göra motstånd?” ”Tillsammans är vi starka”.
Det kändes således inte helt politiskt neutralt, som en del av svenskt utbildningsväsende. Låt mig gissa att en liberalfeminist som mig själv, som gillar kapitalism och tillväxt, inte skulle få hjälp med mina tankar eller påverkanskampanjer på kursen i syfte att uppnå förändring i form av skattesänkningar. Låt mig ana att jag själv inte skulle rymmas i formuleringen "tillsammans"...
I höst kommer inte kursen att hållas, och jag har inte lyckats få svar på varför. Men jag hoppas att någon i myndighetsvärlden har markerat att utbildningar på svenska folkhögskolor inte ska vara som vänsterpolitiska kampanjmöten och därmed hejdat kalaset. Det är ju heltossigt att skattebetalarna ska betala för vänsterfeministers politiska möten (förutom kostnaden för kursen fick studenterna med fullt csn-stöd om cirka 2 715 kronor i veckan, varav 823 i bidrag).
Om människor vill engagera sig och fylla på med fakta för sin kamp är det naturligtvis okej i en demokrati. Men varför ska skattebetalarna stå för notan? Varför ska det få rymmas i svenskt utbildningsväsende?
Det finns inget godtagbart "därför att" som svar på de frågorna.
