Ett krisande L kan bli Alliansens återkomst
Liberalerna samlar i veckans opinionsmätning från SVT/Novus ett stöd på 2,8 procent, vilket är ett tapp på drygt var fjärde väljare sedan i februari.
Att Liberalerna ligger under riksdagsspärren har varit ett återkommande tema sedan valet och är i sig inget anmärkningsvärt. Men nu befinner sig L i ett annat politiskt landskap med knappt två och ett halvt år kvar till nästa val.
Partiets kris beror i grunden på två strategiska problem. För det första är man splittrade internt – inte främst i politiska sakfrågor, utan i vilka frågor man bör prioritera. Medan vissa tycker att man bör fokusera på hårdare “högerfrågor” som integration, försvar och disciplin i skolan vill andra att partiet ska fokusera på mjukare “socialliberala” frågor som klimat, jämställdhet och socialpolitik.
Det är ingen nyhet att partiledaren Nyamko Sabuni tillhör den förstnämnda falangen. Men utrymmet att bedriva den politik hon önskar är ändå begränsat. Partiet har en destruktiv kultur av att bedriva internt debatt offentligt – även på högsta nivå i partiet – och skulle Sabunis hårdare linje få större genomslag skulle de underliggande splittringarna sannolikt bubbla upp till ytan, vilket knappast skulle stärka partiet.
Om Sabuni å andra sidan – som nu – försöker mätta båda sidor blir utfallet en politisk profil som inte är mer populär än vad opinionssiffrorna indikerar. Det är nämligen inte särskilt många väljare som prioriterar högre försvarsanslag och en djärvare klimatpolitik – samtidigt – vilket också påpekas i partiets sakpolitiska strategi från tidigare i år: prioriteringarna måste vara sammanhängande med väljarbasens.
Det andra problemet L har att hantera är att man i grunden är ett högerparti i ett vänsterdominerat regeringssamarbete. De flesta av Liberalernas väljare – och potentiella väljare – föredrar borgerlig samverkan framför samarbete med de rödgröna. I dagsläget är det oklart var Liberalerna ser sig själva efter nästa val. I förra valet kunde man förlita sig på borgerliga stödröster – men varför skulle någon stödrösta på Liberalerna som läget ser ut nu?
Just dessa stödröster kan bli avgörande för att partiet återgår till borgerlig samverkan. Men det börjar bli bråttom om man vill göra det med trovärdighet, då L i så fall måste övertyga sannolikt skeptiska väljare om att man föredrar M och KD framför S och MP.
“Lita aldrig på en folkpartist!” sa den tidigare moderatledaren Ulf Adelsohn. Huruvida Moderaternas väljarkår lyssnar på den uppmaningen kan bli avgörande för om L förblir ett riksdagsparti efter nästa val.
