Johanna Nylander: Johanna Nylander: Lär av pandemin
Flera av de beslut som tagits för att stoppa smittspridningen av coronaviruset har utgått från försiktighetsprincipen. Många länder har helt stängt ner allt som bara gått, och på flera håll försöker man nu öppna upp igen.
Vad som är rätt strategi kommer framtiden utvisa, och tills det finns ett tydligt slut i sikte på pandemin, genom vaccin, flockimmunitet eller effektiva botemedel måste alla politiska beslut vägas mellan hur smittstoppande de är och vilka konsekvenser de får på liv och samhälle i stort.
Avvägningarna är inte självklara, men när pandemin lagt sig måste de utvärderas ordentligt, så att det går att använda sig av lärdomarna i framtiden. Helt enkelt hur man stoppar en pandemi med så få andra konsekvenser som möjligt.
Ta äldreboenden och rekommendationen att äldre ska isolera sig som exempel. Viruset är farligare ju äldre man är. I Sverige har nio av tio dödsfall varit någon som varit över 70 år, och majoriteten var mycket äldre än så. I många fall har smittan spridits på äldreboenden, de flesta som har dött har antingen bott på ett särskilt boende eller haft hemtjänst. Nationella besöksförbud kom sent, och att man i tidigt läge satte in hårda rutiner och införde generella besöksförbud i vården i Skåne har ofta lyfts som en åtgärd som räddat liv.
Förhoppningsvis har de hårda restriktioner som införts spelat roll, för de är inte utan konsekvenser. Att inte få träffa nära och kära, att hålla sig isolerad och att kanske bara få kommunicera med människor i skyddsmask är svårt, vare sig man är 25 eller 85 år gammal. På många håll vårdas och dör människor ensamma. Det i sig är ett lidande både för den sjuka och anhöriga som måste få vägas mot den allmänna smittorisken.
Det som var rätt för en vecka sedan kanske inte är en självklarhet i framtiden, och beslut måste omprövas kontinuerligt. Samhället måste på lång sikt ta till sig all kunskap för hur och när man kan möta äldre släktingar vid okända sjukdomar, så att så få som möjligt behöver leva sina sista dagar eller dö i ensamhet. Det måste gå att hitta bättre lösningar än dagens förpassning till ensamhet.
Det är lättare att hålla ut i långa undantagstillstånd om man är säker på att restriktioner är just undantag och att besluten är väl övervägda. Det är inte alltid enkla svar och politiker måste lyssna på fler röster än smittskyddsexperter. Men det kommer finnas lärdomar att dra som kan vara till nytta när nästa pandemi dyker upp, som kan hjälpa till i andra former av kriser och som i bästa fall kan bidra till ett bättre samhälle även i vardagen.
Forskning och granskning av pandemins effekter kommer vara minst lika viktigt som att ställa ansvariga till svars för de beslut som nu fattas, både för att veta vad som ska hyllas och vilka misstag ingen ska kunna göra om ostraffat.
