Kom igen nu, Sabuni – vässa tänderna

Nej, det går inte så bra för Nyamko Sabuni. Inte alls.

Det är heller inte så konstigt, för bara om Liberalerna gör en förändring kommer det att bli förändring i opinionen och nu har det varit alldeles för lite buller och bång från lilla L.

Sabuni valdes 28 juni, precis innan sommaruppehållet som så många förtvivlat var i behov av efter ett dubbelvalår och utdragen regeringsbildning. Det var helt enkelt inte läge att störa i sommardvalan, så hon fick ingen smekmånad full av utspel och mediaglans.

Men även efteråt har det varit sävligt och hon har inte förändrat särskilt mycket sedan hon blev vald, snarare tvärtom. Januariöverenskommelsen ligger fast och tjänstemän har flyttat in hos regeringen. Även om det faktiskt kan vara ett sätt att hålla koll på S och MP kan det framstå som ett vänsternärmande i väljarnas ögon.

I små steg tycks hon visserligen försöka ta sig tillbaka hem till borgerligheten; L klev av gängsamtalen och ställde krav på M:s medverkan kring höghastighetstågen. Hon har antytt att SD inte ska utgöra grunden för partiets vägval framöver och hennes närmaste är numera personer som var emot Jöken. Men är det nog och känns det genuint? Ja, det kan man fråga sig.

Hennes prestationer har heller inte varit mycket att hurra för. Talet i Almedalen var svagt, utan riktning. När budgeten presenterades lyckades hon inte entusiasmera om nyttan med avskaffad värnskatt, då hon tenderar att vara akademisk och teknisk snarare än passionerad. Att avskaffad värnskatt ”skapar synergieffekter” och lockar experter tror jag inte är vad vanliga väljare går och drömmer om.

Inte heller argumentet ”Sverige är en kunskapsnation” är något att komma med i en tid när den mest akuta frågan i stället är problemet att få den som knappt har gått i skolan in på arbetsmarknaden. Hennes övriga små utspel har gällt saker som elektrifierade vägar, eller småsatsningar som 55 miljoner per år för att bekämpa hedersförtryck. Få väljarna kopplar satsningar på rättsväsendet till L i en tid när alla slåss om frågan.

I partiledardebatten i söndags fick hon sämre betyg av tittarna än Jan Björklund fick i maj-debatten (2,64 jämfört med 2,92). Att le genom duellen med Jonas Sjöstedt (V) var sannolikt fel strategi; Ebba Busch Thors (KD) ilska gör att alla förstår att hon verkligen söker förändring och ser allvaret i dagens situation. Dessutom undrar i alla fall jag om Sabunis resonemang om att V-ledaren inte respekterar asylrätten var tydligt nog, samt om hennes försvar av Amineh Kakabaveh förstods av tittarna.

Med tanke på att Liberalerna sjönk i opinionen efter sitt beslut att släppa fram Stefan Löfven (S) som statsminister lär inte enbart byte av partiledare göra så stor skillnad, det blir ju bara samma innehåll men i ny förpackning. Få luras av det – särskilt inte efter att Sverigedemokraterna vuxit på Centerns och Liberalernas märkliga strategi att stötta motståndarsidan i syfte att få att SD att krympa.

Sabuni behöver nu raskt visa ledarskap och sätta sin prägel. Varför törs hon inte? Vad väntar hon på? Nu undrar åtminstone jag varför hon ens sökte jobbet.