Korta det absurt långa sommarlovet
Mer undervisningstid tidigt i barns liv kan göra att de får högre lön och bättre jobb senare i livet, enligt en rapport från SNS. Tre nationalekonomiska forskare fann ett direkt samband mellan mer undervisningstid i grundskolan och bättre utfall på arbetsmarknaden, och störst blev effekterna för de som fick mer undervisningstid redan under lågstadiet.
För barn i utanförskapsområden kan mer tid i skolan göra att de slipper hamna än längre efter och i stället kan hävda sig på en kräsen arbetsmarknad.
Skillnaden i studieresultat mellan inrikes och utrikes födda är redan större i Sverige än i många andra jämförbara länder, och de tenderar att öka under loven. Från Malmö kommun kom 2019 en utredning som visade att elever från socioekonomiskt starka hemförhållanden i större utsträckning fortsatte sin lärandeprogression under sommarlovet, medan elever från socioekonomiskt svagare hem tvärtom tappade kunskaper (Kvällsposten 30/10 -19).
Så varför behåller Sverige de långa loven, som är anpassade efter en tid när barnen behövde hjälpa till i jordbruket, i stället för att forma dem efter ett krävande kunskapssamhälle? Det är obegripligt förlegat.
Det är faktiskt ingen självklarhet att ge elever tio veckors sommarlov som vi har i Sverige. Våra lov är längre än Tysklands och Danmarks som bara är sex veckor och Norges och Frankrike som är åtta.
Sedan 2017 har kommuner och grundskolor en skyldighet att erbjuda lovskola till elever i åttan och nian som presterat något sämre. "Att få lite extra tid med lärare, en chans till att nå målen, kan vara det som avgör framtiden för en elev", sa dåvarande utbildningsminister Gustav Fridolin (MP), när regeringen införde reformen.
Och visst hade han rätt, men det är fortfarande frivilligt att delta eller inte, trots att det handlar om elever som inte lyckats i skolan. Det är konstigt att den rödgröna regeringen inte ville ställas högre krav på de unga, särskilt med tanke på att de sannolikt kommer att bli arbetslösa bidragstagare om de inte klarar skolan.
Via januariöverenskommelsen kan det dock bli ändring på det. Just nu arbetar en utredning med att ta fram förslag på hur nyanlända barn och tonåringar ska få förlängd skolplikt och kortare sommarlov.
Det är en bra början, men sommarlovskortningen borde gälla alla; visst är det klokt med särskilda insatser för de som har det extra svårt, men alla barn behöver mer undervisningstid för att slå sig fram på en arbetsmarknad. Dessutom borde arbetet rappas på; utredningen ska vara klar först om ett år och sen snurras runt hos remissinstanser och utskott innan den kanske blir lag (DN 23/3).
För att Sverige ska fortsätta starkt måste vi ge barnen bästa möjliga start, och höga krav på prestation är en del av det. Visst är det gött att drälla omkring i solen, men tio veckor är väldigt lång tid. Om några extra veckors studier kan göra att eleverna som vuxna kan få sina drömjobb och ha större ekonomisk frihet finns skäl att lägga tiden på det.
För svensk ekonomi kan det vara avgörande. En befolkning av lågutbildade arbetslösa skapar knappast tillväxt som kan leda till välfärdsreformer eller mer i plånboken för folk.
Det myckna badandet kan helt enkelt bli ett magplask för Sverige.
.
.
