Emma Jaenson: Motarbeta inte begåvade personer
Högskoleprovet har gått av stapeln och återigen blossar debatten om det ojämställda provet upp. I Göteborgsposten (den 20 oktober) skriver två företrädare för Liberala Studenter att högskoleprovet borde avskaffas helt och hållet – i jämställdhetens namn. Resonemanget är följande: flickor anstränger sig mer i skolan, men 30 procent av utbildningsplatserna till universitet och högskolor går via högskoleprovet. Högskoleprovet gynnar, som bekant, pojkar snarare än flickor. Kontentan är att högskoleprovet är ojämställt eftersom det inte gynnar de flickor som ansträngt sig i skolan.
Detta är dock en absurd inställning. Varför i hela friden ska vi aktivt motarbeta människor som är begåvade? Liberala Studenter beskriver bland annat att “Höga poäng på högskoleprovet innebär inte att du har rätt kunskaper för en utbildning.” Nej, självklart gör det inte det. Men det gör knappast gymnasiebetygen heller. Höga betyg garanterar ingen kompetens, eftersom betyg i dagens skola tenderar att vara subjektiva. Från och med i år kommer dessutom utbildningar att väga in de olika högskoledelarna olika tungt. Ska du bli civilingenjör kommer exempelvis den matematiska-logiska delen att väga tyngre än den språkliga delen på vissa utbildningar (SVT den 6 april).
Men mest intressant i jämställdhetsdebatten är kanske att det ständigt argumenteras för att högskoleprovet missgynnar flickor, när ett av de enskilt största jämställdhetsproblemen i utbildningsväsendet är att skolan konsekvent och i decennier har missgynnat pojkar. Under våren 2018 hade flickor 12 procent högre meritvärde än pojkarna och flickor har bättre i snittbetyg i princip alla ämnen (Dagens samhälle, den 17 januari). Pojkar, trots en ofta senare utveckling, bedöms i förhållande till sina relativt mer mogna klasskamrater. “Antipluggkultur” och normer bidrar självklart också. Skolverkets undervisningsråd påpekade att lärare också betygsätter gott uppförande, exempelvis att flickor ”gör sina uppgifter i tid, följer instruktioner och har rent allmänt ett bättre uppträdande” (Lärarnas Tidning februari 2011). Varför kritiserar man inte ojämställdhet i intagningen till högskolestudier?
Liberala Studenter ifrågasätter inte det orättvisa i att flickor gynnas av hur betygssystemet fungerar i dagens skola. Men vill man belöna ansträngning framför meriter kan man fråga sig varför vi inte ska avskaffa betygen redan i skolan, och bara betygsätta “ansträngningen”?
I dag studerar dessutom fler kvinnor vidare på högre utbildningar. Även om högskoleproven är diskriminerande, leder det uppenbarligen inte till någon ojämställdhet, i alla fall om man enbart räknar ojämställdhet gentemot kvinnor. Men vad är viktigaste: är det att någon anstränger sig, eller faktiskt är bra på det de gör? Man kan även fråga sig vem av dessa två grupper som klarar sig bäst i yrkeslivet.
Visst är motivation och ansträngning viktigt för studierna. Du måste sannolikt inte vara en högbegåvad person så länge du är extremt motiverad för att klara en universitetsutbildning. Men samtidigt kommer en begåvad person att ha avsevärt mycket lättare att klara en utbildning, oavsett motivation eller ansträngningsgrad.
Det går dock inte att mäta motivation, vilja eller ansträngning. Vill Liberala Studenter att det ska vara den viktigaste parametern borde de dessutom vara konsekventa och rimligtvis lobba för att vi ska ta bort hela betygssystemet i grundskolan – i jämställdhetens namn.
