Nils-Eric Sandberg: Nils-Eric Sandberg: Affären Geijer

Det går ett rykte i journalistkretsar i Stockholm om att:

Landets justitieminister varit stamkund på en bordell och där utnyttjat två minderåriga flickor.

Chefen för rikspolisstyrelsen har beviset inlåst i sitt kassaskåp.

Statsministern Olof Palme är informerad men gör inget.

Ryktet var sant. Flera lag journalister på de stora redaktionerna jagade källan. Den kom fram till slut. Men först efter att en dålig journalist på och en omdömeslös nyhetschef på Dagens Nyheter gjort misstag som höll på att sänka hela tidningen.

Jag förlitar mig på egna minnen, mina äldre kollegers minnen och anteckningar, och en omfattande utredning som gjordes av Bengt Nordell, som redigerade DN:s 125-årsbok ”Stormarnas hus”.

Den som har aktualiserat detta är kriminologen Leif G W Persson som i en intervju i TV 4 nyligen berättade något om Geijeraffären. Han tonade ned sin egen roll i affären betydligt. Det är därför jag vill komplettera.

1977 kom reportern Peter Bratt till DN:s redaktionsledning med en märklig artikel. Den handlade om att chefen för rikspolisstyrelsen 1970 hade skickat en hemlig PM till Olof Palme och meddelat att justitieministern Lennart Geijer på grund av sina bordellbesök var en säkerhetsrisk. Problemet var att Bratt inte hade några skriftliga bevis. Chefredaktören Hans-Ingvar Johnsson ville inte publicera. Nyhetschefen Sven Öste drev på. Efter fem timmars överläggningar accepterade redaktionsledningen Sven Östes krav.

Lennart Geijer dementerade omgående. Palme dementerade och kom med hård kritik mot DN.

Peter Bratts källa hade lovat att leverera en lista som visade att hans uppgifter var riktiga. Bratt ringde källan – som då sade nej. Han ville inte, eller vågade inte, lämna ut materialet. Men han hade i ett telefonsamtal dagen före sagt att alla uppgifter i Bratts artikel var riktiga.

Och källan som i den kritiska stunden bröt sitt löfte och inte levererade bevisen var – just det: Leif G W Persson. Hans anseende i DN:s redaktion sjönk markant. I mina ögon finns inget anseende kvar, hur mycket Expressen än betalar honom.

DN stod utan bevis och kunde därmed bara be Geijer om ursäkt. Geijer fick ett skadestånd på 50 000 kronor.

Småningom kom ändå sanningen fram. De två flickorna berättade om att Geijer utnyttjade dem. En tid efteråt skrev en av dem – då vuxen – en artikel i Expressen och berättade om att justitieministern alltid ville ha dem. Palme kände till informationen från rikspolisstyrelsen men ljög för riksdagen – vilket Leif G W var ärlig nog att påpeka.

Slutsatsen: som journalist ska man vara mycket försiktig med att använda uppgifter från personer som sitter i känsliga positioner, och alltså har starka skäl att ljuga för att skydda sig själva, eller andra.

Nils-Eric Sandberg är publicist i filosofiska och ekonomiska ämnen.