Nils-Eric Sandberg: Nils-Eric Sandberg: Den missförstådda marknaden

Vänsterns huvudargument mot marknaden är två. Först: marknaden leder till orättvisa – den som har mer pengar kan köpa mer än den som har mindre. Så kan det vara. Men att den som arbetar mer, sparar mer, investerar mer får ihop mer köpkraft än den som bara konsumerar är inget rättviseproblem; det är bara en reflex av skilda preferenser.

Sedan: marknaden leder till en ekonomiskt irrationell allokeringen – investeringarna hamnar inte i de områden där de ger störst nytta.

Det ligger något i det. Men marknaden är ett enormt och ständigt varierande experiment med produkter. Det är omöjligt att exakt räkna ut var och hur produkterna gör mest nytta.

Ett klassiskt exempel är Lars Ingelstams ”Farväl till ekonomismen” (Carlsson, 1990), en illa genomtänkt bok. Ett mer aktuell exempel är en debattartikel i Expressen (13/4) av Tidenredaktören Payam Moula och Martin Ryonson. Deras huvudtanke är att marknadsliberalismen inte kan rusta oss för kriser och att den måste ersättas en stark stat som styr över investeringar och inkomstfördelning.

En huvudtanke i all ekonomisk analys säger att man alltid ska fråga: Vad är alternativet? Den tanken missar vänsterns marknadskritiker alltid.

Vad är alternativet till en marknadsekonomi? Givetvis en socialistisk ekonomi. Ingelstam vill också ha socialism, men inte av den historiskt beprövade varianten, utan en helt annan, helt okänd form. Han lyckas inte beskriva vad den innebär i klara och begripligt definierade begrepp.

Socialism förutsätter att privat ägande elimineras; så ska det gå, enligt kommunisternas idéprogram. Och detta förutsätter en central ledning för all produktion, dvs planekonomi. Vi höll på att få en egen variant 1975 då facket beslöt att stjäla alla privata företag.

Vi har två viktiga skillnader mellan marknaden och socialismen, vanligen försummade i debatten.

Först: socialismen utesluter två huvudfaktorer bakom ekonomisk utveckling: den mänskliga fantasin och den individuella lusten att skapa och tjäna pengar. Det illustreras av skillnaden mellan USA och Sovjet mätt i frekvensen av patent.

Sedan, det centrala: socialismen förutsätter tvång från övermakten medan marknaden bygger på frivillighet. Ett företag kan i en fri marknad aldrig tvinga en konsument att köpa produkter. Och konsumenten är alltid fri att välja vilka produkter hon /han vill köpa – om pris och kvalitet inte passar blir det inget köp.

I socialdemokratins partiprogram 1975 står det: ”Socialdemokraterna vill så omdana samhället att bestämmanderätten över produktionen läggs i hela folkets händer.” Sven Rydenfelt replikerade (1987) att detta enklast kan genomföras via marknaden.

Nils-Eric Sandberg är publicist i ekonomiska och filosofiska ämnen.