Så blev Löfvens löfte ett praktfiasko
Sveriges arbetslöshet var vid Löfvens tillträde med god marginal under EU-snittet. Den senare låg på tio procent medan Sveriges låg på 7,5 procent.
I februari, det vill säga innan coronakrisen lamslog världens ekonomier, var EU-snittet nere på 6,5 procent, medan Sveriges arbetslöshet hade ökat till 8,2. Ett praktfiasko. Bara Grekland, Italien, Spanien och Frankrike har nu sämre siffror. Och vad värre är – Sverige är helt ensamt i Europa om att ha fått ökad arbetslöshet under tiden.
Regeringen kan knappast skylla på förutsättningarna. Ekonomin har gått som tåget samtidigt som riksbanksräntan har legat på minus. Utbildningsplatserna har regeringen därtill utökat kraftigt under tiden, vilket döljer en del av den egentliga arbetslösheten, då de som utbildas räknas som sysselsatta.
Det kanske främsta skälet till fiaskot är att de rödgröna regeringarna misslyckats med att få in utrikes födda på arbetsmarknaden – en grupp som vuxit kraftigt under perioden. Som många oppositionspolitiker och opinionsbildare länge påpekat är svensk arbetsmarknad anpassad efter en homogen och välutbildad arbetsstyrka, som inte längre är för handen. Istället för att genomföra nödvändiga reformer som skulle kunna förbättra situationen för utrikes födda, har S gjort valet att lämna arbetsmarknaden intakt för att inte stöta sig med fackföreningsrörelsen. Och utfallet kan inte ses som annat än förväntat.
När coronakrisens arbetslöshet nu sveper in över landet kommer den prekära situationen för utrikes födda att blottas ännu mer. Som opinionschefen för Demoskop, Peter Santesson nyligen beskrev i Dagens Samhälle (21/4), har regeringen under högkonjunkturen haft råd att skjuta problemen framför sig. Den tiden är nu ute – och de offentliga utgifterna för sociala ersättningar riskerar nu att skjuta i höjden och det ekonomiska utanförskapet bland utrikes födda riskerar att cementeras.
Nu behövs en tydlig och genomtänkt reformagenda för att få utrikesfödda i jobb. Det handlar om låglönejobb, sänkta arbetsgivaravgifter, uppdaterad LAS och ännu starkare incitament att gå från bidrag till jobb. Kort sagt behövs en Reinfeldtsk arbetslinje 2.0 för att bryta utanförskapet.
I regeringsförhandlingarna efter valet 2018 krävde Liberalernas dåvarande partiledare Jan Björklund “En kraftig högersväng” för att stödja en socialdemokratisk regering. Nu är det dags att man gör allvar av det kravet.
