Skrämselpropaganda från vänstern
Så i fredags kom äntligen direktiven till den utredning om fri hyressättning i nyproduktion som utlovades i januariöverenskommelsen.
Enligt direktiven till utredaren från regeringen ska det bli möjligt för hyresvärd och hyresgäst att fritt komma överens om hyran för en nyproducerad lägenhet under en period, därefter ska hyresnivån antingen följa en tariff eller förhandlas fram kollektivt.
Utredningsdirektiven i sig är bra och steg bort i från dagens dysfunktionella hyressättningssystem. Det beklagliga är i stället att en friare hyressättning enbart ska gälla nyproduktion och tidplanen för reformen.
Enligt januariöverenskommelsen skulle frågan utredas 2019-2020 och ny lagstiftning vara på plats 1 juli 2021. Nu har i stället utredningen fått sina direktiv i dagarna och de nya reglerna – som alltså ännu inte är utredda och ingen proposition finns skriven – ska antas av riksdagen och träda i kraft valåret 2022. Kommer så verkligen att ske? Ett valår? Det är inte alls säkert att regeringen kommer att stå fast vid sitt löfte till Liberalerna och Centerpartiet när valet bara ligger några månader bort.
Att Vänstern och Hyresgästföreningen inte skulle välkomna utredningsdirektiven överraskade inte någon men att de båda använder coronakrisen som förevändning för att ställa in reformen är inget annat än skrämselpropgaganda (SVT Nyheter den 25 april).
För det första ligger reformens förverkligande en bit in i framtiden, då förhoppningsvis coronakrisen är över. Att förespegla något annat är felaktigt. Reformer rör dessutom inte det befintliga beståndet utan nyproduktion. Att låtsas som att befintliga hyresgäster i dag skulle få höjda hyror är missledande. Reformen handlar om hur hyrorna i nyproduktion – det vill säga i lägenheter som i dag inte existerar – ska sättas.
För det andra är det i samband med kriser och ekonomisk tillbakagång vi verkligen behöver ekonomiska reformer, det visade inte minst de många ekonomiska reformerna som kom i samband med nittiotalskrisen och som skapade en långsiktigt gynnsam utveckling för Sverige. Fri hyressättning i nybyggnation kan mycket väl vara det som på marginalen innebär att byggandet de kommande åren hålls uppe i stället för att sjunka tillbaka, som fastighetsforskaren Fredrik Kopsch framhåller (Smedjan den 25 april).
Att hyresmarknaden är dysfunktionell har vi sett många prov på under lång tid: svarthandel, omfattande ombildningar, långa bostadsköer, ineffektivt resursutnyttjande och – allt annat lika – en lägre nyproduktion än vad marknaden efterfrågar. Det är inte en dag för tidigt att börja avreglera hyressättningen, om än det handlar om nyproduktion. Och coronakrisen snarare stärker än försvagar argumenten som talar för reformen. Det är nu det behövs långsiktigt viktiga reformer för Sverige.