Slarva inte bort våra pengar i krisen

Det svåra läget har lett till omfattande insatser; hittills har regeringen satsat 230 miljarder på krisåtgärder.

Visst är det viktigt att se till att företag överlever och privatpersoners ekonomier inte kraschar, men det är onekligen sanslöst stora summor det handlar om. Det är viktigt att politikerna inte dräller iväg dessa våra skattepengar utan kontroll, att paniken leder till oförsiktighet eller slarv.

Häpnadsväckande nog avslöjade Sydsvenskan på torsdagen att det är hemligt vilka företag som får stöd för korttidspermittering (18/6).

När det gigantiska stödprogrammet lanserades av regeringen beräknades kostnaden till två miljarder kronor. Sedan har stödet utökats och prognosen kring slutnotan höjts, från 20 till 50 till 95 miljarder. Ingen vet vart det landar till slut, men att det är mycket pengar som går åt till att folk ska gå hemma är solklart.

Att media nekas information om vilka företag som får stöd känns mot den bakgrunden verkligen inte bra. Tillväxtverket vägrade lämna ut uppgifter till Sydsvenskan, som överklagade till Kammarrätten men fick nej med hänvisning till en sekretessparagraf.

"Det här gör ju att det inte finns någon möjlighet till granskning", kommenterade offentlighetsexperten Bengt Lundell. Han menade att domstolen gjort rätt enligt lagen, men att lagen kanske borde ändras. "Jag tycker att det ligger ett allmänintresse i att tala om hur det här ser ut, exempelvis vilka företag det är som har sökt och fått stödpengar."

Självklart är det ett allmänintresse att svenskarna får reda på hur deras skattepengar används, särskilt när det handlar om enorma summor. För tyvärr är inte alla företagare lojala. Tillväxtverket utreder just nu cirka 2 000 fall där arbetsgivare misstänks för fuska (SVT 16/6). Redan i slutet av april vittnade flera fackföreningar för Ekot om att arbetsgivare fuskade (27/4).

Det är bra att kontrollerna ökar. I slutet av maj gav regeringen Tillväxtverket och Skatteverket flera nya möjligheter, bland annat skulle företagen behöva lämna uppgifter på individnivå och Skatteverket fick rätt att få information om vilka företag som fått stöd (22/5).

Det handlar inte om att misstänkliggöra näringslivet utan om att identifiera dem som försöker sko sig. Varken löntagare eller arbetsgivare vinner på att vissa roffar åt sig. Bara för att det är en extraordinär situation får man inte släppa kontrollen. Medborgarna och media har rätt till insyn och rätt att ställa villkor.

Under krisen höjdes även a-kassan kvickt och kraven för att få del av försäkringen sänktes. Reformen beräknades kosta 5,3 miljarder, men om arbetslösheten stiger mer än beräknat höjs kostnaden. Då det främst är skattepengar som betalas ut går det åt resurser som hade kunnat gå till annat eller stannat på skattebetalarnas konton. Nu gäller det att hålla koll på att den tillfälliga höjningen inte permanentas.

En annan utgift som nu drivs fram, till synes i desperation, är hutlösa summor i stöd till andra EU-länder. Där kräver vissa länder att de ska få bidrag, då flera av dem redan har höga statsskulder, medan betalande länder – som Sverige – hellre vill att pengarna delas ut till lån.

Europaparlamentarikern Karin Karlsbro från L kallade den svenska linjen dumsnål, och argumenterade med "Vi befinner oss i en väldigt traumatisk tid". Men om vi har hållit igen är det inte schysst att vi ska hjälpa dem som har sämre statsfinanser. Vad mer kan man pressa fram annars med argumentet att det är tufft nu?

En framgångsfaktor för vilken ekonomi som helst är att man har huvudet kallt även när det krisar, risken är annars stor att ohållbart många utgifter motiveras. Särskilt viktigt är sans och balans när det handlar om andras pengar. Respekt, tack!