Tramsig fejkfeminism frigör inte kvinnorna i förorten
Politikerna i Stockholm – Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ – har krävt att det kommunala bostadsbolaget Svenska Bostäder ska ägna sig åt så kallad ”feministisk stadsplanering”. På måndagen presenterade man sina planer på hur Husby centrum ska se ut i framtiden (P4 8/1).
”Det ska finnas platser där kvinnor kan röra sig fritt”, sa samordaren Nurcan Gültekin stolt.
Ett sådant märkligt uttalande. För mig som liberal feminist är det självklart att kvinnor ska kunna röra sig fritt och tryggt överallt – inte bara på vissa platser. Hur låg ambitionsnivå får man ha?
Ett av förslagen som har tagits fram efter att för två år sedan ha ordnat dialogmöten och workshops är tunnelbaneuppgången ska byggas om och bli öppnare och mer levande. Det ska också fixas fram en offentlig toalett dit kvinnor kan gå med småbarn.
Öppnare, fräschare och trevligare kan ju ingen klaga på. Men om orsaken till att man ägnat ett par år åt att kläcka dessa briljanta idéer är att centrala Husby ”alltför länge ansetts vara otryggt och ett vardagsrum för männen” bör man öppna ögonen och se att problemet inte är att tjejerna saknar en toa, utan att karlarna beter sig respektlöst och hotfullt. För det hjälper inte belysning eller billiga körkortskurser. För det hjälper bara tydliga signaler till männen.
Under åren har flera debattörer och skribenter belyst situationen i Husby och andra förorter. De har skrivit och talar om hur kvinnor inte längre är välkomna på en del kaféer, att unga tjejer kan inte vistas ute efter middagstid på vissa platser. Att de inte kan klä sig hur som helst.
TV4:s "Kalla fakta" pratade i våras med flera kvinnor som bor, eller har bott, i Stockholms norra förorter vid Järvafältet. Rinkeby, Tensta, Husby och Hjulsta. Kvinnorna berättade att de tvingas följa informella regler och att deras liv begränsas av kommentarer om allt från att de lever ensam, har "för kort" kjol eller dricker ett glas vin på sin uteplats.
Riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh (V) skrev 2015 om hur hon mött en kvinna som bott i Husby i 13 år och nu menade att islamister och fundamentalister säger till ungdomarna att de måste beslöja sig, att svensk mat är "Haram" (smutsig), och att de måste läsa Koranen. ”Muslimska kvinnor med andra livsstilar än islamisterna får ständigt synpunkter på hur de lever.” Hon berättade om en annan kvinna som beskrivit hur männen med långa skägg och vita klänningar tittar nedlåtande på kvinnor utan slöja eller i klänning med bara armar.
Zeliha Dagli, feminist och aktivist, berättade i en debattartikel 2015: ”Vi är många kvinnor som är mycket oroliga över utvecklingen i Husby och hotet mot jämställdheten här”.
Vad behöver göras då? Sannolikt behövs en kombination av att undervisa om fri- och rättigheter via alla arenor där myndigheterna kan möta människor, både kvinnor och män. Man måste också acceptera att det inte är rasism att reagera mot den som begränsar sina medmänniskor. Det är inte feminism att blunda.
Nästa vecka är det 16 år sedan Fadime Sahindal mördades av sin pappa för att hon blev kär i ”fel” man och levde på ”fel” sätt. Glöm aldrig henne. Hon hade inte skuttat och jublat över feministisk stadsplanering och en ny toa på stan. Hennes systrar behöver frihet på riktigt. Inte bara på vissa platser.
