Vill inte C och MP minska segregationen?
Ebo-lagen har sedan 90-talet gett migranter rätt att bosätta sig på valfri ort under tiden som asylsökande. Friheten var säkert vällovlig, men har slagit väldigt hårt mot Sverige. Enligt justitieministern Morgan Johansson (S) har den lett till ”ökad segregation, trångboddhet och andra sociala problem”.
Ja, många har sorgligt nog hamnat i kläm.
Det var därför välkommet att regeringen, enligt överenskommelse med Centern och Liberalerna, i höstas beslutade om vissa förändringar av reglerna något, så att åtminstone asylsökande som väljer att flytta till områden med ”socioekonomiska utmaningar” i 32 av landets kommuner förlorar sin dagersättning.
Men dessvärre är de förändringar som trädde i kraft vid årsskiftet långt ifrån kraftfulla nog att verkligen göra skillnad.
Kristianstads kommunalråd Pierre Månsson (L) befarar att den skärpta lagstiftningen blir tandlös, då reglerna endast gäller under asyltiden och bara på vissa adresser, sannolikt i Gamlegården, Charlottesborg och Österäng. Kommunalrådet Peter Johansson (M) varnar för fusk, att "man skaffar sig en adress i Hammar, men bor kvar i de utsatta områdena i stället”.
Sverige behöver reformer som gör att nyanlända sprids ut över landet, inte bara flyttar från en gata till en annan. Kostnader för skolor, förskolor, ekonomiskt bistånd och så vidare riskerar annars att drabba ojämnt när vissa tar ett enormt ansvar, vilket knappast är rättvist ur ett nationellt perspektiv. Ryckigheten i att inte kunna planera bör också vägas in. ”Det handlar om hela vår ekonomiska planering”, sa Månsson, till mig.
På måndagen berättade Ekot att flera kommuner planerar att gå längre än vad regeringen tänkt och låta de nya reglerna gälla i hela kommunen. Landskrona har redan fattat beslut, och enligt radion planerar Katrineholm, Kristianstad och Helsingborg att göra likadant.
Hur det blir med Kristianstad är oklart, men Alliansen hade ett möte om det på måndagen, och beslutade att låta förvaltningen skriva fram ett ärende i samma riktning som Landskrona gått i. Beslut fattas i mars.
Men om det kommer att bli möjligt är oklart.
Miljöpartiet och Centerpartiet menade nämligen att ett sådant beteende var att missbruka en lag som bara var tänkt att gälla i särskilt utsatta områden, så MP:s migrationspolitiska talesperson Rasmus Ling varnade för att lagstiftningen kan ändras om kommunerna inte följer intentionerna.
Jonny Cato, Centerns migrationspolitiska talesperson, sa: ”Hela syftet har ju varit att det just ska vara de områdena som har stora socioekonomiska utmaningar, och då får vi diskutera hur man ska lösa det här framöver. Jag tror att det skulle urholka systemet”.
De tycks inte förstå att det faktiskt vore bra för integrationen om systemet urholkades och ebo-lagen försvann. Nej, MP och C håller i envist fast vid en underlig syn på frihet och liberalism – att man ska vara fri att göra som man vill oavsett om det drabbar andra.
Annie Lööf (C) skrev 2018 att: ”För Centerpartiet är rätten att välja själv en grundpelare i samhället. Därför har lagen om eget boende för asylsökande varit viktig”.
Alltså vill hon erbjuda frihet oavsett konsekvenser?
MP har länge satt sig på tvären i frågan och öppnade enbart för att justera ebo-lagen i utbyte mot att S gick med på gymnasielagen. I Malmö har partiet kämpat emot S, med en häpnadsväckande naivitet. ”Vi tror att vuxna människor är kapabla att fatta beslut om sitt boende utifrån sin livssituation”, skrev Märta Stenevi (MP) och Nils Karlsson i en debattartikel 2017. Inte ett ord om att vissa kanske väljer att bo med släkten oavsett om det leder till arbetslöshet så länge de får generösa bidrag från andra.
Det är bekymrande. Varför omfamna en lag som har lett till så mycket elände och skapat klyftor? Varför uppmuntra till segregation, trångboddhet och arbetslöshet? Varför stå upp för något som sårar Sverige?
Det är bekymrande att de inte tycks bekymrade.
