Dylan nära mästarklass

Bob Dylan, 79, släpper sitt 39:e studioalbum. Fascinerande och överraskande bra, tycker recensenten.

Publicerad 20 juni 2020

Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

Bob Dylan når – nästan – mästarklass med nya ”Rough and rowdy ways”.Foto: Matt Sayles

Bob Dylan började se slutet av tunneln redan på "Time out of mind", som kontemplerade över åldrande och död. Det var över 20 år sedan. Sedan dess har han spelat över 2 000 konserter på sin ständigt pågående turné, spelat in ytterligare fyra kritikerrosade album, vunnit en Oscar för bästa filmmusik och i förbifarten plockat upp ett Nobelpris i litteratur. Bland annat.

När 79-åringen nu släpper sitt 39:e studioalbum har det av förklarliga skäl tagits emot som ett sista farväl. Det finns resignation i många låtar, som den meditativa balladen "Key West (Philosopher pirate)" eller när han på andra ställen konstaterar att han redan har "outlived my life by far" och ber till korset inför den sista resan. Men det är också en Dylan som är lika underbart tvär och vresig som någonsin, som vränger sina ord i absurda bilder och fraseringar på det sätt bara han kan. Han frossar i krokiga knivar, hämnd, hat och ond bråd död, för att i nästa andetag sjunga "I preach the gospel of love". För som han själv utrycker det: "I contain multitudes".

Annons

Musikaliskt hade jag gärna sett mindre av standardblues, men även den fungerar ofta överraskande bra. Det här är en fascinerande, mångbottnad skiva som landar i en tid när världen mer eller mindre slutat hoppas på något mer från Bob Dylan. Snubblande nära mästarklass, och tveklöst det bästa sedan tidigare nämnda "Time out of mind". Avslutande "Murder most foul", det 17 minuter långa eposet om mordet på John F Kennedy, är värt en recension sig.