"Extra många svåra beslut att ta"

Under våren skulle Ebba Velander, ST-läkare inom allmänkirurgi, tjänstgöra på urologen på Västmanlands sjukhus i Västerås. Den delen är uppskjuten tills vidare. Nu vårdar hon i stället personer smittade av coronaviruset.

– Det är ett brett spektrum av patienter. Den avdelning som jag är på är steget under IVA. Där ska vi bland annat identifiera potentiella fall för intensivvården. En del äldre är också så pass sjuka att de kanske inte klarar av ventilator och uppgiften blir att se till att de kan klara sig utan intensivvård på bästa sätt, berättar hon.

På intensiven får anhöriga inte vistas. Men på den avdelning där Ebba arbetar har man i vissa fall kunnat sammanföra sjuka och anhöriga med hjälp av full skyddsmundering.

– Vi har haft exempel där duktiga sköterskor har sett till att äkta par fått dela rum sista tiden. Förra passet som jag jobbade så såg vi till att en person, som sedan gick bort, fick vara med sin maka som låg inne och inte var lika sjuk. Då fick de vara nära och hålla hand sista tiden, berättar Ebba Velander.

Utmaningarna i arbetet är många. I skyddsutrustningen känner hon sig trygg, men att arbeta i bland annat mask och visir hela dagarna är inte helt enkelt.

– Det kan jag finna är ganska utmanande, när man ska vara en god medmänniska, göra sin läkarroll och kunna trösta så bra som möjligt. Det är tufft att inte få visa ansiktet fullt ut.

Det absolut svåraste i rollen som läkare just nu är att avgöra vilka patienter som inte skulle klara av intensivvård och att fatta de besluten. Även beslut kring inriktning på vård i livets slutskede kan vara tufft, berättar Ebba.

– Att identifiera de som inte skulle ha nytta av, eller bara lida av den vården, och att förstå vilka de är så att man inte utsätter dem för onödigt lidande, är svårt, samtidigt som man inte ska selektera bort de personer som kan överleva intensivvård, säger hon.

– Det är en ny sjukdom och vi vet inte exakt följderna av de insatser vi ger och inte ger och då blir de här besluten extra svåra.

När Ebba tänker tillbaka på när hon började vårda sjuka i covid-19 för några veckor sedan och jämför det med det hon varit med om hittills så är det framför allt en sak som sticker ut.

– Många är yngre och friskare än jag hade trott efter de första rapporterna som man fick från Italien. Så mest förvånad är jag nog över att det är så pass många unga som är sjuka.

Hon hoppas kunna återgå till sin egen klinik till hösten men har även försonats med tanken att viruset kommer att behöva hanteras under lång tid framöver.

– Man har börjat inse att det här kanske kommer leva med oss, och att man kanske får vara beredd på att det kan finnas kvar covid-avdelningar, säger hon.