Patric Nilsson: Patric Nilsson: ”Glöm pulversläckare – det duger med Flensburg”

Åttondelsfinal i Champions League.

Hemma mot Flensburg-Handewitt.

Topplaget i Bundesliga vann med fyra bollar.

Men de fick jobba.

I 60 minuter.

I halvtid hade IFK ledningen med 12–11 – och drömmen levde.

Med tio minuter kvar stod det fortfarande och vägde.

Då kom tröttheten – och de tekniska misstagen som ett brev på posten.

Medan EHF och tyska handbollsförbundet gör vad de kan för att sätta ”Kalle-Anka”-prägel på Champions League så var det här raka motsatsen. IFK och Flensburg bjöd på en sprakande handbollsfest. Jag håller med Tobias Karlsson – bättre PR går inte att göra för sporten handboll. Inramningen (Arenan kokade inför 5 178 åskådare), matchen – ja, allt höll högsta klass.

I min bok vann IFK målvaktsmatchen, vilket brukar räcka för att vinna jämna handbollsmatcher.

Men inte den här kvällen.

Det berodde på att Flensburg hade gjort sin hemläxa. Richard Kappelins räddningar gav inga kontringar eftersom Flensburgs spelare tog hemjobbet och kvävde på så sätt IFK:s omtalade och fruktade omställningsspel. Det i sin tur tvingade IFK att stångas i uppställt anfallsspel och allt som oftast vann bläckfisken och försvarsgeneralen Tobias Karlsson den kampen.

Inte utan att man tycker synd om Kappelin. IFK-målvakten gjorde sin bästa match i IFK-tröjan och under den första halvleken var han verkligen glödhet. I halvtid ledde Kappelin målvaktsduellen mot Mattias Andersson med 7–1 i räddningar. Eller om ni så vill 42–20 i räddningsprocent.

På presskonferensen efter matchen ansåg Kappelin att några av lagets nyckelspelare inte hade levererat på den nivå de kan.

Och visst. Framför allt vänstersidan med Olafur Gudmundsson, Philip Henningsson och Viktor Hallén var blek.

Samtidigt fick Albin Lagergren dra ett för tungt lass på sin sida. Handbollsligans bäste spelare jobbar på dubbla fronter och Ola Lindgren har inte råd att vila sin stjärna.

Simon Jeppsson fick sista ordet i matchen vilket innebär att IFK måste hämta in fyra bollar i Flensburg.

Tufft.

För att inte säga omöjligt.

Flensburg-Handewitt har ett fruktansvärt starkt lag. Från målvakten Mattias Andersson till vänstersexan Hampus Wanne som blev matchens bäste målskytt med sina åtta fullträffar.

En spelare som Kentin Mahé var inne och satte två straffar.

Det var allt.

Fransmannen bänkades hela matchen trots att han var fullt disponibel vilket säger det mesta om Flensburgs kapacitet.

Efter matchen firade Flensburg som tyskar brukar fira.

Med tysk öl.

Efter slutsignalen bars det in både ett och två flak i omklädningsrummet. Nu tror jag inte de tar ut något i förskott. De är nämligen mer professionella än så och är fullt medvetna om att det återstår en halvlek.

Sommartiden är registrerad, utemöblerna framtagna och Greger Lennartsson på Torget mitt i byn har öppnat kiosken som ger oss det vi alla mår bra av – hembakta våfflor med Otto Glass. Säkra, behagliga vårtecken och samtidigt en påminnelse om att sommaren närmar sig.

Men innan dess ska vi åka till Tyskland och spela retur i Champions League.

Jag kräver inga mirakel.

Däremot gärna en ny handbollsfest.